Redan dags för striden om fibernätet

Innan krutröken lagt sig i striden om kopparnäten är kampen i full gång om nästa steg, fibernäten. Men inte heller här gäller tillgänglighet och fri konkurrens.

En gång i tiden lade Televerket ned kopparkablar mellan städer och kvarter. Det sågs som infrastruktur som alla fick tillgång till genom statens monopol. När telemarknaden avreglerades och Televerket blev Telia krävde andra aktörer tillgång till kopparnäten, en kamp som i flera fall ännu inte är avgjord.

Ännu bittrare är kampen om de nya fibernäten, men här är det kommuner och privata bolag som krigar. För att få statligt stöd till nya fibernät måste det färdiga nätet vara öppet för alla bredbandsleverantörer. Det gäller både privata och kommunala aktörer. Men samtidigt finns ett beslut av EU-kommissionen om att utbyggnaden inte får vara ”regleringsbar”.

Tillstånd utan stöd
Om den var regleringsbar skulle länder kunna tvinga nätägare att öppna sina fibernät för alla operatörer, vilket skulle hämma marknadens vilja att bygga ut näten, resonerar EU-kommissionen. Vill privata företag bygga ut ledningar och sedan ha ensamrätt på alla tjänster ska de alltså få göra det – men utan statligt stöd. Vill andra företag konkurrera får de bygga egna nät.

– Men man bygger inte parallella motorvägar och lika dumt är det att bygga parallella fibernät, tycker Lars Hedberg, generalsekreterare på Svenska stadsnätsföre-ningen, en branschorganisation med främst kommuner och kommunala bolag som medlemmar.

Redan från begynnelsen kan då den schism om fri konkurrens som i dag finns i kopparnäten byggas in i den privata utbyggnaden av fibernäten.

Ingen kommunkoll
Hittills har främst kommuner byggt ut fibernäten. Men motsättningarna ökar när privata aktörer blivit alltmer intresserade. Och enligt David Troëng, chef för konkurrensavdelningen på den statliga myndigheten Post- och telestyrelsen (PTS), är kommunerna okunniga om vad som gäller.

– I vissa kommuner hindras privata aktörer från att lägga egen fiber genom att de inte får tillträde till kommunal mark. Och det är allvarligt, säger han.

Kommunala aktörer har ett strängare regelverk att förhålla sig till enligt kommunallagen. Ytterligare motsättningar skapas av att kommuner inte får erbjuda några tjänster via de nät de själva byggt ut, om det finns privata bolag som vill göra det.

Hotar anmäla brott
Ett exempel är en schism mellan Bredbandsbolaget och det kommunala bostadbolaget Lulebo. Bredbandsbolaget byggde fibernät och sålde bredbandstjänster med monopol genom nätet i fem år. Därefter beslöt Lulebo att fortsatta utbyggnaden i egen regi och även tillhandahålla bredbandstjänster, vilket Bredbandsbolaget nu hotar att anmäla som ett brott mot kommunallagen.

– Det handlar om infrastruktur, även om man alltid kan diskutera vad som får betraktas som tjänster, säger Lars Hedberg.

– Men bostadsbolagen vill alltid ha öppna system medan nätbolagen ofta vill äga sina kunder, säger han.

”Går för långt”
Även här anser David Troëng på PTS att kommunerna handlar fel.

– De går för långt och tillhandahåller tjänster. På de nät som är kommunalt ägda finns det klara regler i kommunallagen att de inte får konkurrera med privata aktörer.

– Det är naturligtvis inte lätt för kommunalpolitiker att sätta sig in i den här problematiken men vi diskuterar med Sveriges  Kommuner och Landsting och Svenska stadsnätsföreningen om hur vi ska nå ut med det budskapet.

Men Lars Hedberg anser att fibernäten bör ses som vägar och järnvägar:

– Och då är det bättre med en offentlig utbyggnad av fibernäten än en privat, säger han.

Fibernäten är i dag mest förbehållet nya stadsdelar och landsbygden. Till exempel har 75 procent av Västerbotten redan fibernät utbyggt. I hela Sverige har 25 procent av hushållen i dag tillgång till fibernät. I storstäder är det ett betydligt större ingrepp att byta ut de gamla kopparledningarna mot fiber. Men den stora kapaciteten lockar. Så kampen om fibernäten lär fortsätta.

FAKTA: Kampen om fibernäten
Fiberledningar har oändliga möjligheter jämfört med koppartråd. Ett normalhushåll kan utan svårighet få en överföringshastighet på 1.000 megabit till sitt bredband. Med den hastigheten tar det 58 sekunder att ladda ned en normal långfilm. I princip skulle varje hushåll genom fibernätet kunna se alla 4.000 tv-kanaler som i dag kan plockas ned från sateliter.