Fredrik Reinfeldt och hans statsråd hade inga problem med att domptera moderaternas partistämma i förra veckan. Ända fram till avslutningsdagen röstade ombuden snällt igenom partistyrelsens förslag.

Efter denna lojalitetsuppvisning var det inte så underligt att ombuden sista stämmodagen visade en gnutta självständighet och till finansminister Anders Borgs förtret drev igenom ett beslut om att privatisera Svenska Spel.

Visst har moderaterna under Reinfeldt gjort upp med en del förlegade attityder. För ett decennium skulle knappast en moderat partistämma förordat en könsneutral äktenskapslagstiftning. Inte heller skulle den ställt sig bakom osentimentala besparingar på försvaret.

I regeringen har moderaterna också hittills motsatt sig centerkrav på begränsningar av fackets konflikträtt. Åtskilliga stämmoombud ogillade att partiet i denna del försvarar den svenska avtalsmodellen, men partiledningen lyckades utan större besvär få majoritet för sin uppfattning.

Omsvängningen eler taktiskt betingat åsiktsbyte
Om det rör sig om en äkta omsvängning eller ett taktiskt betingat åsiktsbyte återstår att se. Att ta strid med facket om både
a-kassa och konflikträtt vore direkt dumdristigt.

På stämman talade Reinfeldt väl om den offentliga sektorn och dess anställda, förutskickade stora skattesänkningar för lågavlönade och förbättringar för pensionärerna. Men retoriken skorrar falskt. I praktisk handling ägnar sig moderaterna åt att klämma åt offentliganställda kvinnor, lågavlönade och pensionärer.

Regeringens försämringar av a-kassan och uppluckring av anställningsskyddet slår allra hårdast mot kvinnor som arbetar inom vård och omsorg. Av hittills genomföra skattesänkningar om nära 60 miljader har tre fjärdedelar tillfallit den hälft av befolkningen som har högst inkomster. På skatteområdet har pensionärerna hamnat i strykklass genom att de tvingas betala högre inkomstskatt än andra.

Moderaterna har försvarat besparingarna i a-kassan och i sjukpenningen med den nyspråkliga cynismen att den som lever på en arbetsinkomst är mer fri än den som lever på bidrag.

Regeringspolitik som befäster utanförskapet
Men för alla de sjuka och de arbetslösa som inte kan få ett jobb innebär sänkta ersättningar inget annat än ökad ofrihet. För flera hundra tusen människor har levnadsvillkoren försämrats permanent; regeringspolitiken har för dessa personer befäst utanförskapet.

Det här är en av förklaringarna till att den borgerliga regeringen trots att vi är mitt inne i en högkonjunktur har så dåliga opinionssiffror.

En annan förklaring är att alltfler väljare betvivlar regeringens kompetens. Det självförvållade schabblet med fastighetsskatten har fått många väljare att undra över vad som pågår i regeringskansliet. Den ekonomiskt vanvettiga utförsäljningen av offentlig egendom har ökat misstron än mer.

Moderaterna styr och ställer i regeringen
Även om det är hela regeringen som är ansvarig för dessa misstag, så drabbar misstron moderaterna hårdast. Alla kan ju se att det är moderaterna som styr och ställer i regeringen, och då är det också de som får bära hundhuvudet när saker och ting går snett.

Den moderata förnyelsefernissan håller på att flagna. Skrapar vi lite på ytan upptäcker vi ett parti som är märkvärdigt likt det som Gösta Bohman och Carl Bildt en gång ledde. Moderaterna är trogna sitt ideologiska ursprung.