Jämo tar itu med sextrakasserier

Lena Sievers och Ulrika Johansson har tillsammans skrivit handboken. Foto: Anders Wiklund/Scanpix.

Sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av kön drabbar varje år nära var femte kvinna på jobbet. Arbetsgivare gör ofta ingenting. Jämo ger nu handfast hjälp för osäkra.

En ledig kväll år 2000 blev Elin våldtagen av en kollega på posten. Trots det grova övergreppet och flera fortsatta trakasserier på arbetsplatsen, tog det åtta månader innan hon anmälde honom. En av hennes chefer bemötte henne då med: ”Du förstår väl att det är en allvarlig anklagelse du riktar mot en av våra anställda”.

Händelsen beskrivs i Handbok om sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön i arbetslivet, en bok som sprungit ur Jämoanställdas eget förkovringsarbete och forskning inom området.

Trots brottets grova art var det alltså inte självklart att anmäla och inte heller att cheferna fanns där för Elin. Här finns ämnets kärna, anser Lena Sievers på Jämo. Hon är utredare och utbildare och har tillsammans med Ulrika Johansson författat handboken. Skuldkänslor, förnekanden och ursäktanden är vanliga, trakasserierna tystas ned.

Exemplet ovan är ett extremfall, poängterar författarna. De flesta fall är mer vardagliga och berör framförallt kön, utan sexuella anspelningar. Därför gjordes också för två år sedan uppdelningen i jämställdhetslagen mellan sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön.

Händer-inte-oss-tänk
Kränkningar förekommer i samhället – från riktigt grova brott till subtila anspelningar – och alltså förekommer de också på arbetsplatser. Men minst lika vanlig som den anställdas rädsla för att bli ifrågasatt och skuldbelagd är chefernas tilltro till att trakasserier inte händer just här.

Trots att lagen så kräver är beredskapen ofta obefintlig. Mobbning är svårt i sig, med det tabubelagda ämnet sexualitet blir ämnet än svårare att hantera, anser Lena Sievers. Och de utsatta kan vara så vana vid samhällets maktstrukturer att de inte ens upplever sig kränkta, resonerar Eva Mark, doktor i filosofi och praktiker på jämställdhetsområdet. Inslagen blir normala i en ”patriarkal struktur”, citeras hon i boken.

– Därför är också Gunilla Carstensens forskning så viktig. Hon visar problemen med arbetsplatser som säger att kön inte spelar någon roll: ”Här rekryterar vi efter kunskap och arbetsplatsen är jämställd”, säger Lena Sievers. 

Krävs genustänk
På dessa arbetsplatser är det ofta svårare att arbeta med trakasserier av dessa slag. Många utsatta väljer att stå ut i stället för att berätta.

– För att förstå sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön måste man ha genuskunskaper, säger Lena Sievers.

Jämo erbjuder utbildningar för chefer och föreslår förebyggande diskussionsseminarier på alla arbetsplatser, stora som små.

– Genom att arbetsgivare säger: ”Låt oss prata om detta” ger de signalen: ”Jag är inte rädd för att ta hand om detta, jag är beredd att ta emot”. Det är det som är grejen, säger Lena Sievers.

Efter kurserna visar det sig ofta att anmälningarna droppar in.

FAKTA: Hårda siffror
Utsatta för sexuella trakasserier från chefer eller arbetskamrater det senaste året:
Kvinnor: 2,5 procent
Män: 1,1 procent

Utsatta för trakasserier på grund av kön från chefer eller arbetskamrater det senaste året:
Kvinnor: 12,5 procent
Män: 5,7 procent

Utsatta för sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön från arbetskamrater, chefer eller övriga som patienter och kunder det senaste året:
Kvinnor: 18,3
Män: 5,7

Källa: Arbetsmiljöverket och SCB.

Läs också: hur du kan testa dig och själv och dina kollegor genom att göra Jämos test