På resa med en daglig läsresenär

Är det för att vi numera ställer så höga krav på oss som vi går in i väggen, blir utbrända och långtidssjukskrivna?
– Jag tror egentligen inte det, säger Eva Vingård och berättar om en skogsarbetare hon träffade på 1970-talet då hon arbetade som företagsläkare:

– Han hade haft tbc och rygg och ben var helt deformerade. Men hur har du kunnat jobba, frågade jag honom. Jag har haft fem barn att försörja, svarade han.

En större del av sitt yrkesverksamma liv har Eva Vingård sysslat med yrkesmedicin och sökt svar på varför vi blir sjuka av att arbeta och hur man kan förhindrar det.

Hon har en behaglig röst och talar stillsamt på ett sätt som gör att friden lägrar sig i arbetsrummet på Uppsala universitets avdelning för arbets- och miljömedicin. Ingen stress här inte.

Nyfiken på gränssnittet
Hon föddes i Blekinges skärgård, studerade till läkare i Lund och flyttade till Stockholm 1980. Gränssnittet där medicinen möter samhället har alltid intresserat henne. Ett tag jobbade hon inom företagshälsovården och ett tag var hon på Arbetslivsinstitutet. 1991 doktorerade hon på förslitningar av höftleder och 2005 utnämndes hon till professor här i Uppsala. Den senaste tiden har hon, tillsammans med psykologen Lennart Hallsten, försökt ta reda på vilka som löper störst risk att bli utbrända.

– Det mesta tyder på att det är personer som har vad man kallar prestationsbaserat självförtroende. De måste prestera ständigt och fasar för att sjukskriva sig – eftersom de inte kan prestera då. När människor med hyfsat självförtroende blir uttröttade lägger de av.

Utbrändhet är inget nytt fenomen, säger hon och plockar ner en bok från hyllorna. Den handlar om hennes italienske kollega Bernardino Ramazzini som studerade samma sak – fast på 1600-talet. Han gav sig ut i verkligheten, undersökte 42 yrken och den potentiella risken att bli sjuk av arbetet.

”De sant lärde bränner ut sig själva genom att arbeta dag och natt, så att de ibland dör innan de lyckas”, läser Eva Vingård ur boken.

– Diagnosen för utbrändhet är diffus, forskningen går långsamt. Många har säkert regelrätta depressioner medan andra bara är trötta. Den stora gruppen är nog inte så sjuk.

Reträttposterna skrotade
Förr fanns det reträttposter för dem som inte stod pall för trycket. Den som inte hängde med kunde bli vaktmästare med lite lättare arbetsuppgifter eller jobba på skyddad verkstad. I dag är de sjukskrivna och vaktmästarjobbet outsourcat.

– Alla får inte plats i vårt högeffektiva samhälle. Det är sorgligt och kanske oundvikligt. Med politiska styrmedel måste man mildra verkningarna. Lönebidrag är bättre än sjuklön.

Hon berättar med ett exempel från sin egen arbetsplats. Att städa och ta hand om blommor och växter har lagts ut på entreprenad. Med jämna mellanrum kommer därför okända inrusande och städar i ett rasande tempo, ser över blommorna, har inte tid att prata och försvinner lika fort som de kom.

– Tänk om vi i stället hade en anställd som gick runt och pysslade med detta i lagom takt.
Eva Vingård tycker att förslagen om skärpta sjukskrivningsregler är bra – såvida de inte tolkas som absoluta lagar. Så långt det går ska man undvika sjukskrivning.

– Sjukskrivning har biverkningar. Det är otroligt lätt att en sjukskrivning tas som en bekräftelse på att man inte duger och att man därmed hamnar i ett utanförskap som är mycket svårt att bryta. För unga utan förankring i arbetslivet är det extra farligt. Den gruppen måste prioriteras.

Uppskatta det du har
I dag är kraven höga på materiell standard – samtidigt som många kräver att de också ska vara lyckliga.

– Min farmor blev änka tidigt. Hon födde fem barn och fick slita. Men jag minns henne som en positiv person. Jag tror att hon var lycklig för det mesta trots sina små omständigheter. Om jag fick komma med ett råd skulle det vara detta: Se hur bra vi har det och uppskatta det. Tryggheten, demokratin och de givna spelregler vi har.

Eva Vingård har också försökt ta reda på hur bra arbetsplatser ser ut – arbetsplatser som inte spottar ur sig långtidssjukskrivna.

Finns de här ingredienserna har man hamnat på en bra arbetsplats:

• Gott ledarskap
• Inflytande
• Stimulans
• Belöning
• Någon som ser en
• En tydlig uppgift att samlas kring som alla arbetar för

– När vi undersökte rehabiliteringens betydelse hos privata företag var skillnaderna stora i attityder mellan friska och sjuka företag.

På företagen med låg sjukfrånvaro sände cheferna ut tydliga signaler om att här behövs alla. När någon inte fungerade eller började korttidssjukskriva sig fanns det rutiner.

Det finns en liten grupp som inte kan arbeta, som inte kommer in på arbetsmarknaden, konstaterar Eva Vingård.

– Men inte en miljon! Inte 20 eller 25 procent av alla arbetsföra. På sin höjd 3, kanske 4 procent.

För att understryka att alla behövs och att många kan jobba trots en och annan skavank, citerar hon en rapport som skrevs för mer än tusen år sedan, isländska Havamal:

”Enbent man rider
Döv man går vall
Enögd man duger till drabbning
Blott lik gagnar föga till”

FAKTA: Eva Vingård
Ålder: 60 år.
Bor: Centrala Stockholm. ”Att tågpendla till Uppsala ger mig två gånger fyrtio minuter varje dag då jag kan läsa.”
Senast lästa bok: Norrlands Akvavit av Torgny Lindgren. ”Läste den i går. Den var underbar.”
Ingredienser för ett gott liv: ”Familj och v&auml
;nner. Humor och prestigelöshet. Bra hälsa och ett trevligt jobb är heller inte dumt.”