När lönerna i den privata servicesektorn jämförs hamnar Tyskland på efterkälken. Kvinnornas låga löner, frånvaron av en lagstadgad minimilön och svag facklig förankring är förklaringar.

När EU:s statistikbyrå Eurostat kartlägger arbetskraftskostnaden för industriarbetare hamnar Tyskland i topp. Men när jämförelsen breddas till att gälla hela privata näringslivet eller enbart privata tjänste- och servicesektorn då faller Tyskland ner till mittfältet i Västeuropa.

I Danmark, Sverige, Belgien, Frankrike, Finland och till och med i Storbritannien är lönerna i privat servicesektor högre än i Tyskland. Lönerna i den tyska servicenäringen är ungefär 20 procent lägre än inom den inhemska industrin när de genomsnittliga timlönerna jämförs.

Bearbetat statistiken
Det ekonomiska forskningsinstitutet IMK, som tillhör Hans Böcklerstiftelsen, har bearbetat Eurostats statistik om utvecklingen av arbetskraftskostnaden inom hela tjänste- och servicesektorn – som rymmer såväl välavlönade jobb i finans- och försäkringsvärlden som lågtavlönade i städbranschen, och på hotell och restauranger.

Tyskland hamnar då på tionde plats, bara snäppet över genomsnittet i EU. Ansvarig forskare på IMK, Gustav A Horn, anser att orsakerna är flera. Kvinnornas löner i servicesektorn är betydligt lägre än männens. Löneskillnaderna är överhuvudtaget mycket stora i den delen av arbetsmarknaden.

Står sig väl
Andra orsaker, enligt Gustav A Horn, är att en lagreglerad minimilön saknas samt den låga fackliga organisationsgraden.  Också hushållens svaga inhemska efterfrågan har gjort att Tyskland till och med åkt ner ett steg jämfört med den förra mätningen. Inom servicesektorn står sig de svenska lönerna väl. Sverige hamnar på en delad andraplats tillsammans med Danmark. Luxemburg toppar listan, enligt IMK-rapporten.

När jämförelsen breddas till hela det privata näringslivet är arbetskraftskostnaden per timme högst i Danmark och i Sverige med 32,5 euro, cirka 300 kronor. Tyskland är nionde land med cirka 247 kronor.