Jätteförbundet med över en halv miljon privatanställda tjänstemän rycker allt närmare. Sifordföranden Mari-Ann Krantz och HTF:s Bengt Olsson presenterade det nya namnet och logotypen i dag:

/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2007/unionen1.jpg

– Både loggan och namnet visar på att vi gör det här tillsammans, säger Bengt Olsson.

Unionen blir Sveriges näst största fackförbund med drygt en halv miljon medlemmar, 45.000 förtroendevalda på 66.000 arbetsplatser. Mari-Ann Krantz föreslås bli ordförande fram till det nya förbundets ordinarie kongress i oktober 2008. Bengt Olsson blir förste vice ordförande.

Namnet Unionen identifierar inga yrkesgrupper. Är tanken att visa på bredden i förbundet?

– Vi tycker att Unionen utstrålar sammanhållning och enighet och det går inte att ta miste på att det är ett fack, säger Mari-Ann Krantz.

Men det skulle kunna vara vilket fack som helst?

– Det skulle det kunna vara, men det vi nu har att göra, och det vi har påbörjat, är att fylla namnet med ett innehåll.

Magnus Söderlund, professor på Handelshögskolan i Stockholm, ser namnvalet som kaxigt.

– Det kan väcka både positiva och negativa associationer. Det finns en dragning åt Partiet med stort P eller Bolaget med stort B – det är makt och styrka. Och det är väl också det man som fackförbund vill förmedla till sina medlemmar. Samtidigt kan det väcka associationer till monopol.

Att namnet inte signalerar vilka yrkesgrupper som förbundet organiserar tror han inte innebär något större problem.

– Man kan ju bara konstatera att de starkaste varumärkena i världen inte alltid signalerar så mycket om innehållet. Coca-Cola, Apple och Microsoft, dem har vi lärt oss vad de står för.

Beslut om sammanslagningen tas på HTF:s och Sifs parallella extrakongresser i Västerås i början av oktober.

Vad händer i det osannolika fallet av ett nej?

– Det händer inte, svarar Bengt Olsson.

Står starkare
Sifs och HTF:s förbundsledningar startade förstudien om ett samgående i slutet av 2005 Ett motiv var att det sammanslagna facket skulle kunna stå starkare gentemot arbetsgivarna som har en långt gången samordning i Almega.

Utvecklingen på arbetsmarknaden har också löst upp gränserna mellan industri- och tjänstesektor. I takt med att den gråzonen blivit allt större har det blivit svårare för de båda förbunden att hitta en tydlig gräns mellan sig. Att gå samman i ett gemensamt förbund skulle minska risken för dragkamp om medlemmarna.

Sprack senast

Men att gifta samman två så stora organisationer är ingen lätt uppgift. HTF har färska erfarenheter av en förlovning som slogs upp strax före bröllopet. För några år sedan var fusionen med tjänstemännen i SKTF, ST och FF – det så kallade Trio-projektet – i praktiken beslutad och klar och färdig att klubbas på HTF:s kongress. Förslaget fick dock inte den nödvändiga två tredjedelsmajoriteten och föll pladask på tröskeln.

– Men de i styrelsen som var emot fusionen då sade att läget hade varit ett annat om det hade gällt Sif, berättar dåvarande ordföranden Holger Eriksson.

Ännu närmare
I en förstudie inför höstens fackliga bröllop fastslogs att HTF och Sif är mer lika än olika, att utvecklingen på arbetsmarknaden har fört dem närmare varandra, och att den fackliga styrkan och medlemsnyttan skulle öka vid ett samgående.

En risk med att slå samman förbunden som ofta framhållits är att identifikationen kan bli sämre i ett stort förbund.

– De problem som finns har vi försökt lyfta upp och lyssna på när vi har åkt runt, säger Nils-Åke Carlsson, ansvarig för sammanslagningsprocessen hos Sif.

– Bakgrunden till samgåendet är ju att industrin och tjänstesektorn blir mer integrerad och växer samman, och de som ligger "i kanterna" – i den klassiska industrin – har ställt frågor om vad som kommer att hända med dem. Men efter diskussionerna har många av industriföreträdarna sagt att de tycker att det här blir bra.

Industriavtalet kvar
HTF har också varit tydligt med sitt stöd för industriavtalet och att det nya förbundet ska bli kvar under det.

Det finns en oro för att den enskilda medlemmen kan bli osynlig i ett jätteförbund, men Nils-Åke Carlsson hävdar att ett större förbund tvärtom lättare kan upprätthålla en bra avdelningsstruktur och ha fler ombudsmän som kan besöka arbetsplatserna.

– Slutsatsen har varit att vi genom att bli större faktiskt kan komma närmare, säger han. Folk vill inte resa till träffar och möten, och när man blir fler kan man lättare ha aktiviteter på orten.

Sif är rikast
Sif är det större förbundet, medlemmarna ligger i genomsnitt närmare 3 500 kronor högre i lön, och förbundet har också en betydligt mer välfylld kassakista. Inledningsvis var också tveksamheten till ett samgående större på Sifsidan än inom HTF, men numera verkar man se positivt på möjligheterna på de flesta håll inom båda förbunden. Några farhågor om att HTF skulle dra ner Sif i låglöneträsket hörs inte längre.

– Den här diskussionen om kassan hamnar fel, säger Nils-Åke Carlsson. Ett fackförbunds uppgift ska inte vara att ha så stor kassa som möjligt utan att skaffa fler medlemmar och vara bättre för dem.

Kostar kraft
En mer befogad oro är om den första tiden efter sammanslagningen till största delen kommer att ägnas åt organisationsfrågor.

– Det kostar mycket kraft att gå samman, säger Nils-Åke Carlsson. Plusen kanske kommer om några år, men minusen kommer första dagen. Utmaningen för det nya förbundet är att från första dagen visa att det finns plus.

I höst väntas i alla fall det nya förbundet födas i på kongresserna i Västerås.

FAKTA: Två stora blir ännu större
Sif är redan i dag Sveriges näst största fackförbund. De cirka 355 000 medlemmarna är tjänste
män i privata näringslivet, främst industrin, bygg- och fastighetsbranscherna samt it, telekom och medier.
HTF har närmare 160 000 medlemmar inom privat handel, transport och service.