FILM. Thatchers Storbritannien är den nya botaniska trädgården för filmare med ambitioner att göra något på temat fula skitiga och elaka. Tories, punkare och skinheads, alla har något mytigt att hämta från tiden före New Labour, då England hade ständig vinter under isdrottningen Thatcher.

I This is England ger Shane Meadows skinheadskulturen en känslosam upprättelse. Vad annat kunde man bli, utropar han, i denna nerfrusna och torftiga miljö?

Bråkiga, arga Shaun, 12 år och utan pappa men med töntigt utsvängda brallor hittar en nödhamn hos några skins som hänger under en viadukt. Här lär han sig sociala kompetenser som stil och gemenskap. Det duttas och putsas med hängslen, kängor och frisyrer. Ledaren är av den omfamnande sorten. Det bråkas och kramas. Ingen lämnas i sticket. En höjdpunkt är när gänget går på jakt efter tomma kåkar att slå sönder, hejdlöst utstyrda i absurda kostymer. Möjligen en parodi på den klassiska rävjakten. Ett litet anspråkslöst kompisparadis öppnar sig praktiskt taget i väggen, nästan som hos Harry Potter.

Sedan kommer grabbarna från National Front. Då är det inte lika kul längre. Förmodligen är inte Shane Meadows ute efter att skapa en dolkstötslegend. Men rasismen och våldet skildras som om det kom huvudsakligen ovanifrån och sprids neråt. Vilket är rätt svårt att tro på. I dokumentärer och intervjuer med gamla skinheads framstår bekantskapen med den organiserade extremhögern snarare som högst frivillig, och definitivt inget som avlöste någon form av oskuldens tid. Gullandet, stilandet, våldet och politiken hängde samman.

Men som en berättelse om unga personer som spelar högt med egna drömmar är This is England ändå en tankeställare.

Film: This is England
Regi: Shane Meadows

Anne Hedén
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören