SERIER. ”Är det Sven Stolpe? Är det Jan Myrdal? Nej: Det är Kapten Stofil!”. Så kan det höras när den genuint bakåtsträvande seriehjälten från Töreboda ger sig ut på ett uppdrag.

Få kan som Joakim Lindengrens Stofil vara så älskvärda i sin gerontiska iver. Ur led är tiden, och det är bara en som kan vrida den rätt igen. Kapten Stofil bjuds visserligen hårt motstånd när han ger sig ut på sina uppfostringsturnéer. I den nya samlingen För en handfull folkvett går han holmgångar mot såväl rabiata rotfrukter från yttre rymden som jätteflugor och sossepampar (Göteborgs store man Göran Johansson tvingar in honom på en särskilt plågsam rökavvänjningsklinik).

Många är också de som fruktar hans oresonliga insändare i lokaltidningarna, som kan ställa det mesta på ända. Han är en vox populi – folkets röst – som för en gångs skull tas på allvar. Helt enkelt ingen man muckar gräl med hur som helst.

Joakim Lindengrens teckningsstil är sober och explosiv på samma gång. Särskilt roligt har jag åt de många referenserna till film och litteratur, och populärkultur i stort. Raymond Chandler svischar förbi, rader från Birger Sjöberg vävs in i handlingen.

I ett gnistrande avsnitt kuplettbattlar Karl Gerhard och Ernst Rolf som några andra hiphoppare vid ett gathörn i Harlem.

Kapten Stofils upphovsman har, föga förvånande, ett gott öga åt gårdagens stjärnor.

Serier: Kapten Stofil – För en handfull folkvett
Författare: Joakim Lindengren
Förlag: Optimal Press

Fotnot: Gerontisk=gammelmansaktig

Martin Bergqvist
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören