Historien på museum
MUSEUM. Det går ett 160 meter långt löpande band runt hela utställningsrummet på femte våningen på Arbetets Museum i Norrköping.
Det löpande bandet, industrialiseringens och den moderna tidens mest laddade symbol, är fyllt med 180 industritillverkade föremål för hemmet från 1930-tal till 1980-tal. Utställningen ”Industriland – när Sverige blev modernt” är en av museets största satsningar. Den ska visas i fem år.
Vardagsföremålen på det löpande bandet är en given succé. De väcker igenkännandets leende. ”En sån där hade vi hemma när jag var barn”, kan man tänka om den fyrkantiga mjölktillbringaren i grönt glas med metallock, specialdesignad för att få plats i det nya kylskåpet.
Industriland är alltså ingen utställning om arbetslivet i industrin eller industriell produktion. Den berättar om industrialismens påverkan på samhället i stort. Hur ett sätt att tänka kom att dominera hela samhället. Rationalism och massproduktion var ledord. Stora serier var billigt och bra. Om industrin kunde producera effektivt och billigt i stora serier, så kunde väl skolor och sjukhus producera sina tjänster i stor skala. Bostäder byggdes industriellt. Att anpassa hus och hela bostadsområden till produktionstekniken blev lika viktigt som att ta hänsyn till människornas behov.
Vad blev det av alla visioner?
Ingenjörer och arkitekter mätte och räknade ut ur hur vi skulle få det bättre i bostäderna. Standardiseringen i köken var en välsignelse med rätt höjd på arbetsbänken. Och skåpen som sluttade inåt för att ge bättre plats var en annan innovation. Ett kök visas, där husmors steg är inritade på golvet i ett modernt och ett gammaldags utrustat. Köksarbetet hade granskats av tidsstudiemannen.
Nu vet vi att allt inte blev så bra som man hoppades. Det finns en intressant bild av människokroppen där olika arbetsskador under industrialismens epok markerats. Varje decennium har sina skador. När ett problem lösts dyker ett nytt upp. Arbetsskadornas förändring är ett alternativt sätt att skriva industrihistoria.
Utställningen låter också besökaren lyssna på politiker och andra visionärer när de talar om den ljusa framtid industrialismen skulle medföra. De ställs mot rösterna från verkstadsgolven. Flera (gärna motstridiga) versioner av vad det blev av alla vackra visioner kommer till tals, det är sympatiskt.
Tillspetsat och långsökt
Industriland är en utställning om modernismen, sedd i backspegeln. Den greppar över ett väldigt ämne – i princip allt under sex decennier – och det går naturligtvis inte. Ibland blir det tillspetsat och genialt som med bilden över yrkesskadorna. Annat känns långsökt och väldigt ansträngt. Då blir det otydligt och oklart, som när man skildrar ett tonårsrum och en ”dansbana”. Kopplingen till industrin blir emellanåt så svag att man undrar ibland vad temat är.
Det är som om själva kärnan och utgångspunkten för utställningen, industrin och dess tilltro till massproduktion och storskalighet, går förlorad i vissa av utställningens rum. Eller som att fabrikerna tystnat och att industrin hör till historien och hamnat på museum.
Utställning: Industriland
Museum: Arbetets museum
Åke Svidén
