KULTURPOLITIK. Varför bryter kulturdepartementet samarbetet med en välfungerande institution som En bok för alla? 10,2 miljoner per år föreslås reduceras till noll.

Lobbyism spelar roll. Man lyssnar mer på bokbranschens företrädare än på bokläsarna.

Ideologi spelar ännu större roll. Det är säkert tillfredsställande att ge tjuvnyp åt sånt som är alltför förknippat med arbetarrörelsen.

Men det går att hitta ännu mer djupgående förklaringar. Beslutet och dess motiveringar är ett uttryck för den marknadstroende högerns kultursyn.

Så här går resonemanget i promemorian (2007-07-18): Eftersom pocketförsäljningen ständigt ökar, behövs det inga billigutgåvor längre (så som det gjorde när den borgerliga regeringen grundade En bok för alla på sjuttitalet). Andra läsfrämjande åtgärder (ännu inte kläckta) bör inrättas istället.

Analysen missar två grundläggande fakta:

För det första ligger En bok för allas specialkompetens i själva förmedlingen, hur man får böckerna att hitta fram till läsarna. Det är enligt EBFA bara en fjärdedel av böckerna som säljs via bokhandeln; resten via kanaler som nu alltså stryps.

För det andra är prissänkningen inte bara en vanlig rabatt, utan en högkvalificerad och noga övervägd rekommendation. ”Den här boken är så viktig att du får den billigare.”

Förmedling och urval. Underskattade dimensioner i kulturhistorien. En bok som ingen läser är till ingen nytta. Och i arbetet med att leda den fram till dess möjliga mottagare ingår att skapa överskådliga valmöjligheter.

Maktförstärkande
Tittar man på de 1300 titlar som En bok för alla kommer att ha utgivit vid årets slut samverkar de– i all sin egenart – till en stark story som handlar om överlevnad, livsförvandling och befrielse.

De ger varann mening genom att vara så många, och genom att vara så maktförstärkande.

Skulle man inte lika gärna kunna dra den politiska slutsatsen av jätteförsäljningen av underhållningslitteratur att det mer än nånsin behövs ett varumärke med böcker som garanterat är på riktigt?

(Är jag således dum i huvet för att jag fångas och förnöjs av en underhållningsskrift som Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes? Alls inte. Lika lite som jag ruinerar min hälsa när jag nån gång slår mig lös och äter godsaker.

Eller som det står på paketet till COOPs chokladfrukostflingor:

”Spooks innehåller mycket socker. Därför är det en god idé att variera med andra frukostprodukter med mindre socker.”)

Kulturens roll
Högerns kulturpolitik utstrålar nihilism. Man bekänner sig till en del fina ideal, men praktiken handlar om krass ekonomi.

Vad som saknas dem, och som En bok för alla är bärare av, det är en berättelse om kulturens mening, om dess roll i individens och samhällets utveckling mot större frihet och handlingsförmåga.

Detta perspektiv var självklart i den hittillsvarande kulturpolitiken, som alla var överens om och som En bok för alla är en av de förnämsta representanterna för.

Förmodligen är det därför EBFA råkar illa ut.

Alliansregeringens första symbolhandling var ju att avskaffa det gratis inträdet på de statliga museerna. Från ”öppet för alla” till ”öppet för dem som betalar”.

Udden i beslutet att inte förnya kontraktet med En bok för alla är en vilja att göra alla till lika goda kålsupare, d v s till konsumenter. Detta och inget annat är det kulturpolitiska fundamentet för Alliansen. I en tid när det som verkligen behövs, i individernas liv och i diskussionen om samhällets mål, är konstverk och tänkande som gör världen större och mer rik på möjligheter.

Borgerlig kulturpolitik sätter kvantitet istället för kvalitet därför att det är det enda marknadshögern begriper. De kommer inte att kunna komma upp med nånting som är en tiondel så bra som En bok för alla: de har ju inte ens fattat vad det är de sagt upp.

Bakgrund
En bok för alla startade utgivningen 1976 och har sen dess kommit med strax under 1300 titlar. I början gav man bara ut vuxenböcker, men numera ligger tonvikten på barn och ungdom: EBFA har varit en av de stora leverantörerna av klassuppsättningar till skolorna.

Utgivningen har haft plats både för klassiker och för nya upplagor av tämligen nyutkomna böcker, svenska såväl som översatta. Man har även haft en ansenlig originalutgivning, främst av antologier.

Mycket av arbetet har ägnats åt läsfrämjande aktiviteter och åt att skapa smarta distributionskanaler, inte minst en stor skara fasta prenumeranter.

Bland de läsfrämjande åtgärderna kan nämnas: ”Läs för mig pappa” i samarbete med LO; ”Bokjuryn” som röstar fram årets bästa ungdomsböcker; arbetsplats/föreningsbibliotek; den litteraturpedagogiska sajten ”Lärarrummet”.

En bok för alla är sedan 1992 ett aktiebolag ägt av ABF, Studieförbundet Vuxenskolan, Föreningen Ordfront 
och Föreningen En bok för allas vänner.

Fem fullträffar
Mannens/Kvinnans dikt om kärlek, redaktör Göran Palm resp. Elisabet Hermodsson, 1980. Antologier som oförtrutet hittar fram till den som behöver dem
• Peter Pohl: Janne min vän, 1987. Paradexempel på ungdomsbok som ger upphov till goda samtal
Den Svenska Högtidsboken, red. Göran Palm, 2000. Texter för alla livets skiften
• Orhan Pamuk: Den svarta boken, 2006. Låg stolt nytryckt när Nobelpriset tillkännagavs
• Eva Bergström och Annika Samuelsson: Snurran och fjärrkontrollen, 2007. Missa inte denna knasiga katt!

Klicka här för
En lista över EBFA:s samlade vuxenutgivning

En lista över EBFA:s sam
lade barn&ungdomsutgivning

Att skriva på den pågående namninsamlingen


John Swedenmark

Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören