SEXUALPOLITIK. I Sverige får bögar gifta sig och skaffa barn, men priset för att uppnå dessa rättigheter har varit högt. Kravet på positiv representation har drivit fram en censur som utarmat den svenska bögkulturen. Det menar författarna bakom debattboken Bögjävlar.

Lagstiftningsmässigt sett har arbetet för hbt-personers rättigheter varit framgångsrikt, men det som på ytan ser ut som frihet kan ha skapat nya former av förtryck.

Dessutom är landvinningarna inte bögarnas egen förtjänst, i alla fall inte om man väljer att tro på de fem bögarna som har skrivit Bögjävlar. De anser att det aldrig funnits någon folkrörelse, utan att kampen bedrivits av lobbyister och förhandlingsproffs som Mona Sahlin, medan bögarna själva ”bytte hiv mot hårvax” och ”tog över Melodifestivalen”.

Bögjävlar-skribenterna slår hål på myterna om den glada gayvärlden och lyfter fram de delar av bögkulturen som tabubelagts i fördomsförebyggande syfte.

Deras teori är att bögen har låtit sig assimileras i heteronormen och blivit en harmlös del av folkhemmet; en asexuell helyllekille som man kan gå och shoppa med. Han har fogat sig och nöjer sig med att inneha en biroll i det heterosexuella majoritetssamhället; han inreder de straightas hem, stylar deras hår och omhuldas av alla så länge han är glad.

En sådan bög utgör inget hot. Det gör däremot en intellektuell, elak eller arg bög – för att inte tala om en bög som har sex i parker eller på bastuklubbar. Bögsex har man helt enkelt hanterat genom att låtsas som att det inte existerar.

Normaliseringshetsen har förvandlat bögvärlden till en grym ankdamm där den som kan passera som straight står högst i kurs. Ju mer bögen avviker från bilden av den vite heterosexuelle mannen, desto mer utmobbad blir han. Det är som att den svenske bögen har gjort ett eget performativitetsexperiment: från egensinnig kuf till glad straight acting-bög.

Kravet på att vara ”normal” visar sig inte minst i gaymodet, som har blivit apolitiskt och anonymiserat. Den vanligaste böguniformen är jeans och t-shirt i kombination med kortklippt hår. Två bögar i jeans som ser ”vanliga” ut får gärna flytta in i huset bredvid; de smälter in i radhusmiljön och verkar inte så konstiga när allt kommer omkring.

Och det är precis här som dilemmat ligger: om en bög måste agera straight för att accepteras finns det ett dolt diskrimineringsproblem. Hur Sverige ska gå från att ge minoritetsrättigheter på assimileringsvillkor till att respektera bögar (och andra som avviker från normen) för vad de är, det återstår att se. Författarna bakom Bögjävlar har tagit första steget genom att våga lyfta fram problemet.

Debattbok: Bögjävlar
Författare: Daniel Björk, Tomas Hemstad, Stefan Ingvarsson, Petter Wallenberg och Roger Wilson
Förlag: Atlas

Magda Gad

Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören