Han tror på prestationslöner

Jonas Milton ser avtalsrörelsen som ett stort misslyckande. Foto: Janerik Henriksson.

Vinga, Sandhammaren och Örskär. Skrivbordsöarna i kontorsskärgården på Almega är döpta efter svenska fyrar.
Så kommer vi till Jonas Miltons skrivbord. Långe… Jonas, står det på en skylt
– Det är någon som skämtat med mig, förklarar Almegas vd.
Fyren heter ju i själva verket Långe Jan och ligger på Öland.

Det är lite konstigt med fyrarna, tänker jag då jag går runt Almegas nya lokaler vid Humlegården i Stockholm. En fyr är ett märke för sjöfarare som kryssar mellan kobbar och skär. Ett ljus som skeppare stävar efter. Men Jonas Milton vill nu göra tvärtom. Sudda ut märkenas konturer. Under flera avtalsrörelser har industriavtalen slutits först.

Sedan har de andra branscherna gjort upp. Eftersom ingen vill sluta ett sämre avtal har det första avtalet varit fyren som alla har följt. Det här systemet har funnits länge. Men nu har Almega, som organiserar tjänsteföretag, fått nog.

– Avtalsrörelsen har varit ett stort misslyckande för vår del, säger Jonas Milton.

Han tycker att lönenivåerna i avtalen blivit för hög, att individgarantin blivit för hög och att lägsta lönerna höjts för mycket.

För dyra
De avtal som fungerar inom industrin och handeln är, enligt honom, för dyra för tjänsteföretagen och har fått hela systemet i gungning.

– Våra motparter har tagit en blåkopia av industriavtalet och handelsavtalet och krävt att vi ska skriva på.

– Jag tror industriavtalet var bra under ett antal år, men nu har fokus på märket låst utvecklingen. Jag tror att vi måste sudda ut konturerna på det här märket.

Dagens system att låta industriavtalet leda utvecklingen passar, enligt Jonas Milton, inte in i en ständigt föränderlig och växande tjänstesektor. Enligt honom är det inte enbart ett problem för arbetsgivarna.

– Det kan inte vara ett fackligt intresse att köra skiten ur tjänstesektorn. Våra motparter vet om att vi är väldigt missnöjda och det är svårt att få våra företag att teckna kollektivavtal.

– Företagen uppfattar dem som en svartvit tv-apparat i en värld där alla vill ha platt-tv, säger han.

Jonas Milton säger sig vara orolig för att systemet ska vittra sönder. Han vill göra avtalen attraktivare för företagen. Arbetstid, övertid och lönesystem bör i större utsträckning göras upp mellan enskilda företag och det lokala facket. I stället för dagens 100-sidiga avtal med centrala regleringar vill han ha 20-sidiga avtal där de stora riktlinjerna finns angivna.

Frågan är varför facket skulle gå med på något sådant. Risken är ett utbrett godtycke och försämrad löneutveckling.

– Ingen vill ha godtycke. Ingen vill ha orättvisa, svarar han. Men det gäller samtidigt att undvika den största orättvisan, att alla får samma lön oavsett hur mycket man anstränger sig.

Efterlyser större glapp
I dag ligger löneskillnaden inom tjänstesektorn på LO-området kring 5.000 kronor i månaden, uppskattar Jonas Milton.

– Varför inte ha en skillnad på 10.000 kronor i månaden? undrar han. Långsiktigt kan det inte vara bra att ha ett system där den som anstränger inte får en bättre lön.

Problemet med godtyckligheten tror han kan lösas genom att de centrala parterna får ta över ifall förhandlingarna kör fast lokalt. Dessutom bör det finnas stupstockar i avtalet som anger vad som ska hända om fack och arbetsgivare inte lyckas nå en överenskommelse.

Han tycker att fackförbunden i dag gör alldeles för lite för att utveckla kollektivavtalen.

– Det känns som upp och nedvända världen. Ibland känns det som vi värnar mer om kollektivavtalet än facket. Jag jobbar mycket på nya växande branscher inom tjänstesektorn. För dem är det inte naturligt med kollektivavtal. Det vore trevligt om vi tillsammans med facket kunde erbjuda ett avtal som företagen står i kö i för att teckna.

Hur ser då arbetsgivarens drömavtal ut?
Jonas Milton vill att fack och arbetsgivare gemensamt ska komma överens om lönekriterier. De ska även komma överens om vad som händer ifall en löneökning uteblir.

– Då måste man sätta in någon storts kompetensstöd, säger han.

Han tror att även facket kan vara intresserat av att ändra dagens system. Missnöjda arbetsgivare kan inte i längden vara bra partner för facket.

– Det är mycket som förenar oss och i stället för ett nytt Saltsjöbadsavtal kan vi kanske hitta ett Humlegårdsavtal till nästa avtalsrörelse, säger han.

På vägen ut passerar vi åter igen alla arbetsstationer som är döpta efter svenska fyrar.

Seglar du? undrar jag.

– Nej, nej! Jag blir alldeles för sjösjuk, svarar Jonas Milton.

FAKTA: Jonas Milton
Ålder: 53 år.
Yrke: Vd för Almega. Almega är en arbetsgivarorganisation för 8.600 tjänsteföretags som har 350.000 anställda. Företagen finns inom vitt skilda branscher, som städ, fastighet, IT, medier och vård.
Inkomst: Cirka 150.000 kronor i månaden.
Aktuell: Som kritiker av industriavtalet.
Familj: Hustru, två barn och tre hundar.
Bor: I villa i Nacka utanför Stockholm.
Uppväxt: Klippan i nordvästra Skåne.
Gör under ledig tid: Idrottar. Mycket tennis och cykling.