Tomma ord och vackra visor

”Äntligen har Sverige fått en regering som lyssnar när arbetarna i dag demonstrerar”. Detta sades första maj av Per Schlingmann, moderat partisekreterare. Men verkligheten ser annorlunda. Regeringen har gett sig den på att ta all heder och ära, förnedra, plåga och skymfa arbetaren maximalt och ett snäpp till.

Den hårt drabbade arbetaren som först pressats till det yttersta på sin arbetsplats sedan kastats ut i arbetslöshet när hon/han är förbrukad och uttömd på kraft och kreativitet ska först härda ut sin arbetslöshetssituation som man själv inte åstadkommit, sedan drabbas av sänkt ersättningsnivå, tvingas att sitta på arbetsförmedlingen sex timmar om dagen, söka jobb som inte finns och samtidigt tillåts ha endast tre timmars dagistid för barnen.

Hur nu detta ska gå ihop? Lägg sedan därtill risken att tvingas flytta från hus och hem redan första arbetslöshetsdagen. Sutligen ska den arbetslöse själv finansiera arbetslösheten som ju arbetsgivaren skapat. Detta har samma Schlingmanns högerregering bestämt.
Detta är häpnadsväckande cyniskt. Naturligtvis ska den som skapar arbetslösheten finansiera den också, det vill säga arbetsgivaren och ytterst dennes paraplyorganisation Svenskt Näringsliv.

Arbetarrörelsen kan med lätthet åstadkomma, om den bara vill, att med resoluta åtgärder tvinga bort högerregeringen från taburetterna och bilda en verklig arbetarregering.

Då skulle arbetslösheten försvinna som i ett trollslag, för inte vill Svenskt Näringsliv betala för någonting så onödigt och destruktivt som arbetslöshet.

John Eslund