Ett privilegium

Den 16 april börjar Pia på EU-kommissionen i Bryssel. Hon kommer att arbeta som juridisk expert på Generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter. En betydande förlust för JämO men ett kap för Kommissionen. Det är naturligtvis en fjäder i hatten för Pia själv men också roligt att Kommissionen hämtar medarbetare från JämO i den stora konkurrens som råder om den typ av tjänst som Pia tillträder.

Pia poängterade i ett tacktal själv att vi ofta inte vill framhålla de framsteg som Sverige gjort på jämställdhetsområdet eftersom det fortfarande återstår så mycket att göra.
Men det finns skäl att betrakta läget när det gäller kvinnors och mäns möjligheter att forma samhället och sina egna liv relativt tid och rum. Relativt 50 år sedan, relativt läget i de flesta andra länder inklusive EU men naturligtvis också relativt hur långt vi skulle ha kunnat nå redan idag om viljan till förändring varit tillräckligt stark där makten finns.

Det är ett privilegium att vara jämställdhetsombudsman. Det är den överskuggande känslan även i slutet av veckan då behovet av vila och avkoppling är starkt.
De senaste dagarna har jag varit på en idrottskonferens i Örnsköldsvik, deltagit i ett seminarium med socialarbetare i Rosengård i Malmö, haft juristmöten där vi fattat beslut om att avsluta respektive gå vidare med diskrimineringsanmälningar och haft olika överläggningar med medarbetarna om pågående granskningar av lönekartläggningar. Med mera.

På måndag flyger jag till Bryssel, inbjuden av Kommissionen för att redovisa hur vi i Sverige försöker minska lönegapet mellan kvinnor och män där JämO:s granskningar av arbetsgivarnas lönekartläggningar är en central del

Innan det är dags att sätta sig på planet skall jag på lördag delta i en stafettuppläsning av några Astrids Lindgrens böcker på Kulturhuset i Stockholm. Och dagen efter skall jag fira min dotterson Idris, som fyller fem år. Det sista är utom tjänsten men det största privilegiet av alla denna vecka.