/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2007/nora1.jpg
Nora Anyango och hennes lillebror ingår i en pool av inhoppare som anlitas av småskaliga jordbrukare i Kenya. Hela dagen sliter de hårt på sockerrörsodlingen. Foto: Fred Obera.


Trots fri grundskola i Kenya driver fattigdomen ut elever ur klassrummen till det kommersiella jordbruket. Nora Anyango, 15 år, försörjer familjen under slavliknande förhållanden.

Grundskolan Amilo i byn Kabar vid Victoriasjön har alltsedan den byggdes på 1970-talet symboliserat hoppet om framtiden hos byns skolbarn och deras föräldrar. För Nora Anyango verkar hoppet om en ljus framtid, genom studier, avlägsen. Hon lämnade grundskolan förra året innan hon tagit sina sluttentamina. Nu har hon ett tillfälligt jobb på en sockerplantage.

– Jag önskar att jag kunde fortsätta i skolan, suckar hon. Men min mamma hade inga möjligheter att försörja oss. Hon kunde inte ta hand om oss eftersom hon är sjuklig.

– Min pappa gifte om sig med en yngre fru och övergav oss. Så nu arbetar jag för att försörja mig själv, min sjuka mamma och mina syskon.

Föddes ur skatteplikt
Nora Anyango och hennes lillebror ingår i en pool av inhoppare som anlitas av småskaliga jordbrukare i ett system som lokalt kallas Otong’o. Det skapades under den tid då kolonisatörerna införde arbetsintensiva odlingar för afrikaner för att de skulle kunna betala skatt.

Otong’o innebär att man planterar, rensar ogräs och skördar sockerrör manuellt. Systemet suger ut de fattiga lantarbetarna genom att markägarna anställer förmän, kända som nyapara, som driver arbetarna som om de vore slavar. En vuxen arbetare kan i bästa fall tjäna nio kronor per dag. Odlarna säljer sina sockerrör till Chemelils sockerbruk som ligger ett par mil bort.
 
– Jag tycker det är svårt att hinna med att hacka bort ogräset eftersom raderna med sockerrör är så långa. Det tar mig mer än åtta timmar att rensa en rad.

– När jag kommer till slutet är mina händer fulla av blåsor och min kropp är svag och utmattad. Sockerplantornas blad är sträva och skrapar huden som ett knivblad, säger Nora Anyango och visar märkena efter bladen på sina armar.

Inga marginaler
Pengarna som hon och hennes lillebror tjänar räcker bara till att köpa majsmjöl, socker till deras te och omena (fisk) till kvällsmat, det är allt. När hon pratar med LO-Tidningen efter en lång arbetsdag, som började vid soluppgången, tar Nora Anyango inte bara upp den låga lönen, utan också de sociala förhållandena på jobbet.

– Det är vanligt att unga flickor som jag, som arbetar inom Otong’o, gifter sig tidigt, våldtas och blir med barn utan att vilja det. Många gifter sig med äldre män och en del blir gravida med män som är berusade av alkohol eller droger.

Omedveten om att Kenya i förra veckan firade den internationella kvinnodagen vädjar Nora Anyango till omvärlden:

– Om jag kunde hitta någon som sponsrar mig skulle jag definitivt återvända till skolan. Jag vill precis som många av mina vänner få del av den fria utbildningen i Kenya.  Jag vill bli läkare.

Lyckliga slut
För barn från fattiga familjer är en bra formell utbildning inträdesbiljetten till en bättre framtid i ett land där halva befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Trots detta lyckas varje år elever som är framgångsrika i sina studier gå vidare till gymnasiet och kanske också till universitet och högskolor. Likt många afrikanska länder har Kenya alltid haft förvånansvärt goda exempel på att barn från den fattiga landsbygden lyckas ta sig upp till medelklassyrken som advokater, läkare, ingenjörer.

Ett bra exempel är fadern till Barack Obama Jr, senatorn från Illinois som kanske blir vald till USA:s första svarta president nästa år. Barack Obamas pappa gick i en skola i Kabar med jordgolv och vallade boskap innan han på 1960-talet började på det prestigefyllda Harvarduniversitetet i USA.

Moussa Awuonda
Fred Obera
Skriv ett e-postbrev till redaktionen