Kändisskap som drog och religion
Just nu pågår en utställning av Joakim Stampe på Galleri Belenius i Stockholm. Tidigare har Stampe varit i klammeri med rättvisan då han 1997 ställde ut bibliska motiv av Gustave Doré, en utställning han blev åtalad för eftersom en marijuanaplanta ställdes fram vid skildringen av Syndafloden.
Den nya utställningen heter Stockholms heros, och anknyter i rakt nerstigande led till Andy Warhol, och frågan som väcks i mig, är om inte kändisskapet blivit en drog och religion i Stockholm.
Eller vad sägs om Clabbe af Geijerstams lagerkrans av marijuanalöv tillsammans med kändisar som Göran Persson eller Carola, utsmyckade på liknande sätt.
Stampe är en Warhol som minst av allt på ett glaumoröst sätt skildrar offentliga personer. Det är naturligtvis upp till var och en att tolka hans avsikter.
Men för mig känns det hela både humoristiskt och något för enkelt; som om konstnären från Göteborg – för det är därifrån han kommer – uttrycker sina fördomar mot kändisskapet. Eller ligger det någon sanning i att det är berusande att bli bekräftad genom public service?
Marshall Mcluhan, den store mediaforskaren, sade redan på 1970-talet att framtidens medier skulle bli viktiga för människors identitetsutveckling. ”Jag syns, alltså finns jag till”, kan en modern Descartes uttrycka det.
Och att synas är ju som bekant att bli berusad. Kanske därför är Joakim Stampes utställning på Galleri Belenius värd att se.
