NY BOK. Det var lustigt, men när jag först fick vetskap om den här boken blev jag varken särskilt förvånad eller tacksam. Det borde jag bli, för ett sådant här projekt har tidigare aldrig gjorts. Akademiker från när och fjärran och förlag från flera länder har gått samman för att sammanställa världens första och största exposé över homosexualitetens historia. För att appellera till en större publik bestämde man sig också för ett rikligt illustrerat, tungt och tjusigt coffetable verk.

Men det är som den svenska utgåvans förläggare, Ulf Ivarsson, betonar: homosexuellas liv är inte längre något marginellt utan en del av samhället vars historia också ska skrivas och finnas tillgängligt.

Så visst finns fördomar och orättvisor kvar men något som i det närmaste kan liknas ett paradigmskifte har skett, åtminstone sedan
jag själv för över tjugo år sedan plöjde boklådor i jakt på ”min” historia. Allt som stod att finna var häftade små universitetsuppsatser eller fantasifulla lesbiska skildringar av amasoner och forna tiders matriarkat. Det låter sig inte längre göras.

En av det nya verkets stora fördelar är utgångspunkten. Den är inte skriven utifrån ett nordamerikanskt perspektiv. I stället är det den australiensiske redaktören Robert Aldrich som med hjälp av sitt lands gayhistoria lotsar in läsaren på de kommande tretton kapitlen om homosex i antikens Grekland och Rom, medeltida konstverk och sodomiter, italienska 1600-tals nunnors okristliga beteenden, spirande subkulturer i europeiska storstäders sena 1700-tal, berättelser om ”hermafroditer”, nordamerikanska tredje kön och allehanda butch- och femmerelationer.

Men här finns även homosex på stillahavsöar, i Mellanöstern, Nordafrika, Kina, Japan och Indien. På så sätt blir det tydligt att platser som i dag tillhör ”tredje världen” har varit långt mer sofistikerade när det kommer till sex och normer. Och att det är västerländskt kristet inflytande som ställer till med elände.

Ojämn könsfördelning
Det största problemet med boken är dominansen av det manliga perspektivet, vilket inte är helt ovanligt när ”homosexualitet” eller för den delen ”världshistoria” ska behandlas. Vissa av texterna tar upp både kvinnor och män, men allt för många författare skriver om homosexualitet som vore detta synonymt med manlig samkönad kärlek. Till specifik lesbisk historia vigs två kapitel.

Tilltaget kan ge upphov till viss frustration. Men det är  inte utan att det också går att dra en lättnadens suck. För även om kvinnor har blivit avrättade för att ha begått sodomi medelst egenhändigt tillverkade dildos (som på korrekt men klumpigt vis benämns ”dildoer” i boken), eller för att under manlig förklädnad gift sig med allt för många kvinnor, så är det den manliga samkönade aktiviteten som straffats hårdast och våldsammast. Tortyren, bålen och avrättningarna av männen är betydligt fler – hemskheter som blivit de viktigaste historiska källorna.

Tappar på slutet
Möjligen hade jag kunnat bli ännu mer förlåtande inför verket, som visst är fantastiskt och unikt, om någon annan fått uppdraget att skriva det sista kapitlet. I boken berättas om hur majoritetssamhället uppfattat minoritetsuttrycken och konflikterna däremellan. Men det finns också konflikter inom vad som idag kallas HBT-gruppen.

Det är kvinnor kontra män, homo kontra bisex och trans, lesbiska feminister kontra queeraktivister. Kapitlet som handlar om gayvärlden från 1980 fram till i dag borde ha tagit upp konfliktlinjerna likväl som kontaktytorna. I stället får holländske Gert Hekma fritt spelrum att hänge sig åt bögars tillfälliga sex, hiv-epidemin, mediala (läs manliga) gayförebilder och partnerskapskamp. Dessutom oförlåtligt ostrukturerat.

Petra Östergren
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören