De senaste fem åren har arbetsgivaren köpt ut anställda i 20 av de 29 fall där domstolen har giltigförklarat uppsägningen. Staten och kommuner använde skattepengar för att göra hälften av alla utköp.
Annett Olofsson, chef för arbetsrättsenheten vid LO-TCO Rättsskydd, tycker att det aldrig har varit lagens mening att utköpsparagrafen ska tillämpas som den nu gör.
– Det kan vara en nödvändig ventil i små företag. Men det är
inte rimligt att stora företag och den offentliga sektorn så här enkelt
kan köpa sig fria. De har möjlighet att i första hand omplacera, säger hon.

Målen i Arbetsdomstolen om uppsägning och avsked är toppen
av ett isberg. De flesta fallen går aldrig dit. Istället görs en förlikning
där den anställde får en summa pengar för att ”frivilligt”
sluta. Alternativet är att vänta ett par år på en dom och riskera att
bli utköpt.
Det finns dock en nackdel med förlikning för den anställde. En dom i kammarrätten säger att om en anställd får ut pengar i en
förlikning betraktas det som förskott på lön. Rätten att stämpla i
a-kassan försvinner tills lönen har upphört. Men den som köps
ut får börja stämpla direkt. Exakt hur många förlikningar
som görs är svårt att veta. De är ofta hemliga och redovisas inte
någonstans.

Den ersättning som den anställde får vid en förlikning är beroende
av vad lagen säger att ett utköp kommer att kosta; från 16
till 32 månadslöner beroende på anställningstid. Paragrafen används
som en prislapp att utgå från vid förhandlingarna.
– Beloppen för utköp som anges i lagen borde fördubblas.
Det är för billigt att göra sig av med anställda utan att det finns
saklig grund för detta, säger Annett Olofsson.
Det här drabbar enligt henne allt fler fackliga företrädare som allt oftare råkar illa ut om de vågar vara stridbara.
– Jag tror att det beror på att vi har fått ett ökat utländskt ägarinflytande i svenska företag. Dessa ägare har en annan syn på
facklig verksamhet, säger hon.