För ett år sedan avslöjade Kommunalarbetaren att individuella löner fortfarande ratas i många kommuner.
I bara drygt hälften hade man huvudsakligen en lönesättning där den enskildes förmåga och arbetsresultat bedömdes. Det vill säga den modell som centrala löneavtalet mellan Kommunal och Sveriges Kommuner och Landsting bygger på.

Årets undersökning visar en påtaglig
ökning.
I 61 procent av kommunerna har kommunalarna idag individuella löner på de flesta arbetsplatserna inom alla verksamhetsområden vi har undersökt(*),
med högst något undantag. Andelen som inte alls har individuella löner har minskat till 24 procent.
Idag rapporterar 65 procent att de har individuella löner på de flesta arbetsplatser inom äldreomsorgen. Det är 10 procentenheter mer än förra gången. Ändå har fortfarande så mycket
som var tredje kommun inte individuella löner.

Individuella löner är ungefär lika vanliga inom äldreomsorg, handikappomsorg, städ, kök och tekniska verksamheter. Ökningen har också varit ungefär lika stor inom de olika områden. Inom barnomsorgen och skolan har ännu fler, 70 procent, individuella löner på alla eller de flesta arbetsplatserna.

Ökningarna i år har varit störst i de större städerna och övriga större kommuner.
Minst förändringar har skett i storstädernas förorter och i glesbygden. Ett tidigare mönster har förstärkts:
Individuella löner har mest konsekvent införts i storstäderna och storstadsområdena. Där dominerar de i fyra av fem kommuner. I glesbygden och i övriga mindre kommuner finns de inte alls, eller bara marginellt, i varannan kommun.