Nedläggningen stoppades i sista sekunden

I början av juni var det ingen som trodde att Lantmännens bageri i Lund skulle gå att rädda. Men några veckor senare skedde en dramatisk utveckling. Mannen bakom avvecklingen, Jan Carreman, fick plötsligt lämna sin post och veckan efter kom det glädjande beskedet. Bageriet skulle finnas kvar. Men vad låg egentligen bakom det ändrade beslutet?

[Ur nummer: 01/2007] Tidigt, klockan sju, på onsdagen efter midsommarhelgen kom samtalet han väntat på. Lund skulle räddas.
Några månader senare, en varm augustidag sitter Livs klubbordförande på Lantmännens bageri i Lund, Bengt Lawesson, eller Lawe som han kallas av sina arbetskamrater, i en svart T-shirt på sitt enkelt inredda kontor med en kopp kaffe framför sig och berättar om en turbulent tid.
– Det har varit ett förlorat år, säger han och stryker med ena handen över det gråsprängda skägget.
Men slutet blev bra, även om det fortfarande råder delade meningar om varför beslutet ändrades.

”Motståndare hela tiden”
Bengt Lawesson har sin version. Enligt honom berodde det på att dåvarande produktionsdirektör Jan Carreman ersattes av Jens Juul Olesen, men att det var fackets målmedvetna kamp för att rädda bageriet som till slut fällde avgörandet.
– Ja, det vill jag påstå. Vi var motståndare till det hela tiden. Det är fel beslut om man vill ha färskbröd i Skåne och besparingen är för liten.
Jens Juul Olesen är tillförordnad vd för bageriverksamheten sedan den 23 juni i år. Han menar att en viktig anledning till det ändrade beslutet var att undvika störningar i verksamheten samtidigt som koncernen vill öka sin försäljning i södra Sverige. För att det ska lyckas behövs bageriet i Lund.
* Innebär det att ni lämnar idén om central storskalighet för att satsa på lokala bagerier?
– Nej, men i dagsläget behöver vi ett bageri i södra Sverige och därför är Lund fortsatt i drift, säger Jens Juul Olesen.
Allt började den 22 december 2005. Då presenterade produktionsdirektör Jan Carreman sin avvecklingsplan som innebar att bageriet i Lund skulle stängas efter 44 års verksamhet.
– Jag fick en sådan här jäkla lunta, säger Bengt Lawesson och tar fram en genomskinlig plastfolder med papper och overheadmaterial, tjock som en mindre telefonkatalog.
Lund skulle bli det andra av Lantmännens bagerier som lades ned efter det att Lantmännen Axa bildades. Först ut var det anrika bageriet San Remo i Hägersten. Medan den nedläggningen skulle spara 36 miljoner i den förlusttyngda verksamheten, skulle nedläggningen i Lund bara spara 12-13 miljoner. Men samtidigt skulle det öppnas en omlastningscentral i Landskrona till en kostnad av mellan 5 och 6 miljoner.
Bengt Lawesson protesterade genast mot planerna. Han förstod att de skulle göra det svårt att förse Skåne med färskt bröd.
När han släckte ned sitt kontor vid tiotiden på kvällen, två dagar innan jul, bar han på tunga tankar. Det var svårt att förstå att bageriet som varit hans arbetsplats sedan han var 18 år bara skulle försvinna.
Den 9 januari 2006, samma dag som de sista bröden lämnade ugnarna på San Remo, offentliggjordes nedläggningsbeskedet.
På informationsmöten fick personalen höra Jan Carreman säga att bageriet var välskött och effektivt, men att strukturförändringar krävdes för att få lönsamhet i koncernen.

Vid ugnarna i över 25 år
För Bengt Andersson var det ett överraskande besked. Han är 59 år och har arbetat vid de varma ugnarna sedan 1980.
– Vi hade väl haft misstankar om att det skulle bli förändringar, men att det skulle stängas kändes omtumlande, säger han.
Under våren pågick förhandlingar om vilka som skulle få följa med till Landskrona och för Bengt Andersson var det en orolig tid. För första gången i sitt liv hotades han av arbetslöshet.
Han träffade regelbundet en representant från ett omställningsföretag och bland det första han fick göra var att skriva en CV.
– CV, det hade jag ju aldrig skrivit. Jag vet knappt vad det är. Komma till en som är 59 år och säga att jag ska skriva en CV. Det jag kan, det kan jag ju.
Förhandlingarna avslutades i april. Av 85 anställda sades 60 upp.
Trots det fortsatte Bengt Lawesson under vårens möten med koncernledningen att hävda att besparingen var blygsam i förhållande till konsekvenserna. Men ingen verkade lyssna.
Våren övergick till sommar. Bengt Lawesson såg fram mot sin semester. Men först skulle han åka till Umeå för ett möte med den övergripande förhandlingsgruppen. Mötet var sammankallat av Jan Carreman och ägde rum två dagar innan midsommarafton.
– När jag kom dit så fanns han inte där. Jag tänkte: Är inte Carreman här?
I stället blev Bengt Lawesson inkallad i ett rum där han fick prata med Håkan Lundstedt, vd för Lantmännens bageridel. Han undrade varför det var ont om färskt bröd i Skåne. Bengt Lawesson svarade att det berodde på att produktionen flyttat norrut. Nästa fråga fick honom att häpna.
– Han frågade vad vi kunde göra för att rädda Lund.
Bengt Lawesson förstod att verksamheten, helt oväntat, kunde räddas.
Så blev det också men för personalen var tiden fram till midsommar en tid av oro, ångest och onödigt arbete med omställningen. Förtroendet för ledningen har också fått sig en törn.
– Det har varit mycket hattande fram och tillbaka och det inger inget förtroende, säger Roger Korecic, platschef på bageriet våren 2006, som berömmer personalen.
– De vek inte ned sig trots hotet om nedläggning utan har gjort ett fantastiskt arbete, säger han.
Bageriet får leva kvar, men verksamheten rationaliseras. Den 26 september kom beskedet att tio anställda mister sina arbeten. Många tvingas gå ned på deltid för att uppnå det sparbeting på mellan åtta och tio miljoner kronor som ålagts bageriet.
– Vi har en mycket slimmad organisation nu och ungefär hälften arbetar deltid, säger Bengt Lawesson.

CV:n ligger oanvänd i datorn
För Bengt Andersson slutade det bra. Han får behålla jobbet och hans CV ligger oanvänd i datorn därhemma.
Men framtiden är osäker. Enligt Håkan Lundstedt kommer koncernen sannolikt i ett längre perspektiv ha färre bagerier kvar i Sverige.
– Vi koncentrerar produktionen till ett fåtal anläggningar för att skapa ökad effektivitet i verksamheten, säger han.
Planen på att stänga bageriet i Lund visade sig vara ett misstag, åtminstone i ett kort perspektiv. Innebär det att beslutet att lägga ned bageriet i Hägersten också var ett misstag?
– Nej, det beslutet var rätt, säger Jens Juul Olesen.
Fotnot: Jan Carreman arbetar kvar inom Lantmännen Axa, men vill inte kommentera artikeln.