Livsklubben: ”Sambandet är ju så uppenbart”

– Självklart skulle Gun ha livränta. Det råder inga tvivel om att hon slitit ut sig i jobbet, säger Mona-Lisa Jagstedt, Livs klubbordförande på Abba.

[Ur nummer: 01/2007] Hon har själv jobbat många år i Kungshamn, har också värk och har många arbetskamrater som tvingats sluta i förtid.
– Sambandet är så uppenbart. Det är ju så många som jobbat här som är drabbade, som lider av ständig värk i axlar, nacke och händer.

Tvekade aldrig
Mona-Lisa tvekade inte ett ögonblick när Gun Torstensson frågade om hon ville följa med till socialförsäkringsnämndens möte.
– Det var lärorikt. Jag tror också att vår närvaro hade stor betydelse. Det kändes bra att vi gjorde vad vi kunde och inte bara väntade ut beslutet.
Det som hon syftar på var möjligheten som de fick att berätta om arbetet, hur tungt och slitigt det varit. Något som inte framkom av den bedömning som försäkringskassans läkare gjort. Mona-Lisa tycker att det är märkligt att forskningen inte kommit längre på detta område.

Slitsamma jobb försvinner
– Det är ju inte som en del tycks tro att alla här skakat mattor på sin fritid och blir sjuka av det. Nej, det här är skador som drabbar dem som jobbar inom konservindustrin, så enkelt är det.
Många av de slitsamma arbetsuppgifter som Gun utförde på Abba har byggts bort eller flyttats utanför landets gränser, till Polen. Idag uppstår en annan form av arbetsskador på grund av stress och tajtare bemanning. Den som vill skapa sig en egen bild, hur det var förr, bör se filmen Arbetets döttrar som är inspelad på Abba i Kungshamn.
-Det var precis det jobbet, som de gör i filmen, som Gun gjorde.