SERIER. Känner ni Brynebrinks? Grannar med konsumtionsträsket och B-kändisvärlden. Hittas säkrast på en bluffrea med lockerbjudanden nära dig.

Lena Ackebos köpgalna hushåll – mamma, pappa med två barn – har vi fått följa i över ett decennium och det är dags för nostalgisk återblick för radhusfamiljen i Köttemo. De avhandlar ömt hembygdshistoria, som gamla snabbmatställen och lokala produktlanseringar. Och de häpnar inför det primitiva förflutna, tiden innan dokusåporna ålderssegregerades, när familjen bara hade 11kanaler.

Att reklamen segmenterar målgrupperna verkar inte fått några sociala konsekvenser hemma hos familjen Brynebrink. De kommunicerar, över generationsgränserna, om galna köperbjudanden, i största gemenskap utan tillstymmelse till alienation. Kommersialism är den nya nazismen. Alla är indoktrinerade och alla trallar mot ett gemensamt mål – shoppingcentret. När det går snett i köpdjungeln förråder dock en trött uppsyn att de kanske håller ångan uppe på ren vilja.

Familjen Brynebrink, är, som serie, en märklig blandning av dystopi och forntid. Ingenting finns förutom shopping, men mamman verkar vara hemmafru, de möter samhällets översexualisering med oskuldsfullhet och när allt krackelerar fruktar pappa att kommunism har smugits in i idyllen, som om ideologin vore en levande realitet.

För kunskapens äpple käkas till slut bland gang-bang pants, flamsäkra grillvantar och viprabatter på oxfilé. Mamman Britt plockar av sig de eviga papiljotterna och raserar inte bara familjens värdegrund utan hela vår kultur när hon vägrar prata extraerbjudanden. Hon har sett sig själv utifrån och gillade inte anblicken. Hos damfrisören har hon läst ett seriealbum om en insnöad familj, som ser ut som grisar, och heter Trynebrinks. Serien skruvar upp sig på metanivå medan vi riskerar att småle åt dem som ytterligare några dokusåpadeltagare från Muppriket.

Quid rides? De te fabula narratur!
Men det ökade annonsberoendet och kommersialiseringen av samhället har gjort oss alla till Brynebrinks, det är bara varumärkena som skiljer oss åt. Familjerna i Köttemo handlar ”Happy wife Muffin Box” och 200 pinnar ”Chocko Chock” från glassbilen. Men den urbana högavlönade shoppande finmedelklassen då?  Borde inte den, i ett helt seriealbum, få ruccolasalladen uppstoppad i röven, getosten insmord i fejan medan de dränks i sin egen smaksatta balsamvinäger. Brynebrinks är faktiskt inte så överlägset självgoda, som den kulturelit som garvar åt dem.

Eftersom vår tid har avpolitiserats tillbaka till något sorts naivt 50-tal, önskar jag verkligen att pappa Berts skrik om kommunism vore på riktigt, både som hot och löfte.

Och vad ska hända nu? Brynebrinks bor inte här längre.

Serier: Här bor Brynebrinks
Författare: Lena Ackebo
Förlag: Kartago

Ann Charlott Altstadt
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören