INVIGNING. Arlanda är Sveriges största arbetsplats, där jobbar fjortontusen pers, varav hälften LO-medlemmar. Rätt ställe således för ett arbetsplatsbibliotek.

Fredagen den 7 december invigdes det, i LO-fackens lokaler till höger om informationsdisken i Terminal 4. Transports klubbordförande vittnade om att hjärnan kanske är den muskel som får minst träning när man jobbar med att lasta bagage och klippte av det röda sidenbandet. Lena Kallenberg berättade om Författarförbundets kamp för att bevara folkbiblioteken och David Ericsson använde både sig själv och folk han träffat som exempel på hur läsning kan bli en lidelse som stärker hela ens tillvaro.

På sätt och vis är satsningen en avknoppning på det ytterst lyckade projektet med vägkrogsbibliotek runtom i landet. Lastbilschaufförerna lånar som aldrig förr, och inte minst ger ljudböckerna många (till exempel dyslektiker) en ingång till en värld som tidigare varit stängd för dem.

Ljudböckerna är talrika också på Arlanda, och man hittar böcker på de vanligaste språken bland de anställda: arabiska, turkiska, spanska och finska. Dessutom ett utmärkt urval bilderböcker!

Tanken med det är att det kan vara en väg in i läsandet både för pappor och barn om de börjar läsa böcker tillsammans, nåt som inte minst visats av LO-projektet ”Läs för mig pappa”.

Stadsbibblan var där
Arbetsplatsbiblioteken blir alltså fler och fler, därför att de behövs och inte minst tack vare det jobb som Transports Lotta Durgé lägger ner. Statens Kulturråd går in och finansierar de olika projekten. Det enda trista är att utvecklingen sker mot bakgrund av ett grundmurat ointresse från folkbiblioteken, de ser det inte som sin uppgift längre att nå ut på arbetsplatser. Men därvidlag är Arlanda ett glädjande undantag: Stockholms stadsbibliotek har varit mycket hjälpsamma och engagerade, och de hedrade även invigningen.

Uppsats om vägkrogsbiblioteken
För den som vill läsa mer i detalj om vägkrogsbibliotekens framgångar finns en uppsats från Bibliotekshögskolan utlagd på nätet, ”Det kanske är lite meningen att man ska vidga sina vyer”.

Annica Andersson och Annika Hjertström sammanfattar sin egen lärdom efter att ha intervjuat lastbilschaufförer om deras läsvanor:

”Nästa gång vi blir omkörda på motorvägen, eller träffar på en lastbilschaufför i kaffekön på en bensinmack, ska vi istället för att fördomsfullt sortera in honom under kategorin ’obildad machosnubbe’ betrakta honom som en modern och reflekterande man med god allmänbildning och gedigna litterära kunskaper.”

Förutom detta kommer Andersson och Hjertström fram till positiva effekter som stärkt självbild, ökad sammanhållning, ökad frihetskänsla och vidgade vyer. ”Beträffande förbättringar av verksamheten lyfter informanterna fram att beståndet borde utökas eftersom de ofta möts av tomma hyllor.”

John Swedenmark
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören