Nu måste de ha gått för långt, tänkte jag och många med mig när folkpartiets valaffischer dök upp för några veckor sedan. De nya högerväljare man fick efter sitt utspel om språkkrav för medborgarskap i samband med förra valet kanske gillar auktoritära tongångar, men denna kampanj måste väl ändå få de sista hederliga socialliberalerna att lämna partiet?

Samtidigt var det svårt att helt koppla bort den uppfattning om samhällsklimatet det ger att ett svenskt mittenparti, som dessutom kallar sig ”liberalerna”, tror sig kunna vinna röster på affischer om hur hårdare tag ska leda till ett homogent och skötsamt Sverige. Vilka medborgare var det folkpartiets reklammakare föreställde sig när de formulerade fejkade löpsedlar med texter som ”Nu minskar stöket i skolan – Folkpartiet: Ordningsbetygen har gett effekt” och ”Sjukförsäkringen räddad – Folkpartiet: Kampen mot fusket nödvändig”?

För att inte tala om den affisch där ”nyheten” är att det beryktade språkkravet för medborgarskap är infört, och ”kommentaren” från partiet går ut på att detta är ”rätt signal” för att ”stärka integrationen”. Även om de andra affischerna bygger på en konservativ och obehaglig politisk logik, påstår de åtminstone att vissa åtgärder leder till vissa konkreta resultat. Medan språkkravs-affischen däremot bara marknadsför en ”signal”, som dessutom handlar om att definiera ”svenskhet”, och implicerar att ansvaret för integrationsproblem ligger hos invandrare.

Inga protester från de andra partierna
Det jag hoppades på hände dock inte; de andra partierna protesterade inte i någon större utsträckning emot folkpartiets billiga retorik. Inte heller förändrades opinionssiffrorna. Och även om en politisk ”affär” sällan har känts så ideologiskt relevant som när den så kallade spionskandalen blev en ironisk kontrast till folkpartiets moralism, är det obehagligt att partiet inte ställs till svars för hela sin retorik.

Det tycks ha uppstått en utbredd acceptans inför att beskrivningar av samhällsproblem handlar om olika grupper som påstås ställa till det för ”oss” hederliga, och att de föreslagna lösningarna handlar om att straffa dessa grupper. Under dessa resonemang verkar det ligga en uppfattning om att vi lever i den bästa av världar, eller åtminstone att vi skulle göra det om inte ungdomarna envisades med att orsaka stök i skolan, sjukskrivna envisades med att fuska och så vidare. Helt tydligt behövs det motbilder.

Alla ska rätta in sig i ledet
Inte minst mot den bakgrunden är det tråkigt att socialdemokraterna väljer att ställa parollen ”Alla ska med” i centrum för sin valkampanj. Den snällaste bedömningen av denna slogan är att den är otydlig. En ännu tristare tolkning är att man ansluter sig till åsikten att det saknas alternativ till det mesta i dagens samhälle, och att det viktigaste är att alla rättar in sig i leden.

Hanna Pettersson
Juridikstuderande
Skriv till debattredaktören