Det är tidig morgon, fredagen den 12 september 2014.

Lina har sovit i en timme, nu slår hon på datorn igen. Faan, också. Ingenting. Valrörelsen är i ett intensivt slutskede. Den borgerliga alliansen gör sitt tredje försök att få bort socialdemokraterna från makten, och statsminister Sahlin såg igår kväll för första gången lite skärrad ut. Lina är 22 år och en del av "vågen". De kallades så, alla de ungdomar som var med när valdeltagandet 2010 revolutionerande steg från 70 till 90 procent bland förstagångsväljare. Lina visste att det inte hade berott på någon Mona-effekt, som papperstidningarna trodde, utan på Internet.

När det som fram till häromåret kallades Web 2.0 verkligen slog igenom, med en mångdubbling av antalet svenska bloggar, det nya tag-systemet, de ungdomsdrivna videokanalerna och alla olika sociala nätverktyg, då tog 2010-årskullen med sig allt detta in i valrörelsen – och tog över den.

Ta bara Karlskrona-kalaset, där samtliga förstagångsväljare, utan undantag, dök upp vid vallokalerna med röstkort och picknick-korgar (!), gemensamt förberett på nätet, över partigränserna. Ingen lär heller glömma "FR", undercover-filmen med Reinfeldt, proffsigt filmad av 17-årige Theo och etta på gizz-listan, trots ungliberalernas försök att rösta bort den.

Men nu känns det värre. Opinionsläget är knivskarpt jämnt, och Alliansen presenterade igår, bara tre dagar före valet, en kampanjfilm som också en sosse som Lina kände var det bästa hon sett. Suggestivt och snyggt lanserar filmen ett nytt skatteväxlingsförslag. Det är nya siffror, ett komplicerat system, men filmen får det att se enkelt och självklart ut. Lina är matematiker och siffrorna höll henne vaken länge. Strax före fyra skickade hon ut en fråga till sitt nätverk, men svaren dröjer. Yrvaken går hon mot köket när – ping – hennes kamrat Lee i Sydkorea dyker upp på skärmen och säger det hon vill höra.

Hon öppnar ett nytt fönster och ringer Matte på Digi-TV. Ha!

Sven Cahling
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören