Det går väl alltid

att vända sig om

och som till en

uttorkad akvarell

vattensjukt

längta tillbaka

alltmedan en skränande

flock av råkor

förlåter

försyndelser

förlustelser

förruttnelser

genom venernas

autostrader av

nattligt blod

och tillvarons

plötsliga konfetti

en stilla sommardag.