Skratt och glada utrop tränger hörs ända ut i hallen. Klockan är två och personalen har överlämning.
Boendet Solstua hör till Nøkkelbo, en anläggning i den norska kommunen Andebu. Här bor vuxna döva med olika handikapp.

Det var i december de 14 anställda åkte iväg till en konferensgård för en tredagars konfliktlösningskurs.
Personalen hade kommit till Solstua från tre olika boenden årsskiftet 2003/2004. Olika kulturer skulle samsas i det nya boendet.
Kanske var det en av orsakerna till att det blev gnissel och osämja.

När egna försök att lösa problemen inte lyckades, anlitades psykologen Jan Atle Andersen.
– Vi läste om honom i tidningsklipp, och tyckte det var bra att han inte ville veta något om oss innan, säger Gro Iversen, chef på Solstua.

På kursen fick alla lägga fram sin kritik. De fick rikta det till rätt person och framför allt träna sig i att säga saker på rätt sätt.
Jan Atle Andersen har regler för kommunikation – regler som nu finns uppspikade i personalrummet.
Oenighet är något naturligt och nödvändigt för utveckling – konflikter är däremot onödiga.
Det blev omtumlande dagar för deltagarna. Känslor av ilska, sorg och rädsla kom upp till ytan, missförstånd och konfliktorsaker fick ord, blev synade och kunde läggas till handlingarna.

Det viktigaste alla lärde sig var att ta ansvar för egna känslor och åsikter, lita på det andra uttrycker om sig själva och tala med människor, inte om.
Kursdagarna följdes av hemläxor och återsamling. Konflikter kan vara vanebildande, försvinner de kan de ge abstinensbesvär. Nya sätt att kommunicera behöver sätta sig.

Hur gick de tillväga de tre dagarna?
Första dagen fick de definiera konflikten och skriva ner hur konflikten påverkat dem, på blädderblock.
Under eftermiddagen startade genomgången av det var och en hade skrivit, och det fortsatte dagen därpå.
Arbetet varvas med övningar som kursledaren håller i.

Den andra dagen gjordes grovarbetet, då det som är obehagligt kom upp på bordet.
En övning går ut på att var och en ger en återkoppling till sina arbetskamrater, en i taget: Det här vill jag att du fortsätter med, det här vill jag att du ska börja med och det här vill jag att du ska sluta med.
Dialogen kan kännas obehaglig, men man måste skilja på obehagligt och farligt, understryker Jan Atle Andersen.
Allt eftersom konflikterna reds ut kryssas de av på blädderblocken.

Dag tre fortsatte processen. Då handlade det också om ”vaccinering mot ny smitta”, och alla fick en hemläxa till uppföljningen sex till åtta veckor senare.