Förhandlingarna om öppen konkurrens på världens tjänstemarknader går för långsamt, anser WTO. Därför måste länderna nu förhandla i klump i stället för var och en för sig.

Sedan sekelskiftet förhandlar länderna inom världshandelsorganisationen WTO om ett nytt avtal, Gats, som ska öppna för konkurrens på världens tjänstemarknader. Men var ska gränsen dras? Samma debatt som förs i Sverige om privatiseringens för- eller nackdelar finns också inom Gats-förhandlingarna. I Sverige har avregleringen av energimarknaden debatterats, och frågan är främst om u-länder verkligen vinner på att låta allmänna tjänster som till exempel energi drivas av västerländska privata bolag.

Multinationella storföretag inom tjänstemarknaden har legat på för att skynda på förhandlingarna om ett Gats-avtal och har nu fått gehör inom världshandelsorganisationen WTO. EU har en gemensam kravlista som Sverige har godkänt och ställer sig bakom. Bland kraven återfinns områden som energi, miljö, postväsende, finansiella tjänster och juridik.

Att det främst är västländer som vill in på u-ländernas olika tjänstemarknader framgår av den sammanställning av kraven som kommerskollegiet har gjort. Varje i-land, inklusive Hong Kong, Sydkorea och Taiwan, ställer i snitt krav på att få komma in på tio marknadsområden i andra länder, medan varje u-land i snitt kräver att få komma in på ett område i andra länder.

23 u-länder ställer inga krav alls på att få komma in på något annat lands tjänstemarknader men får ta emot krav på att öppna sina egna marknader på i snitt fem områden. 68 länder varken ställer eller får ta emot krav och omfattas alltså inte av förhandlingarna.
Den svenska regeringens ståndpunkt är att en öppnare tjänstehandel både kan ge inkomster till svenska företag och ge utvecklingsländerna tillgång till billiga och bra tjänster.