NY BOK. Joe Hill och Jimmy Hoffa – legender i amerikanska fackföreningsrörelsens historia, den ene idealist, den andre realist — blev bägge avrättade. Joe Hill 1915 av staten, Jimmy Hoffa 1975 av maffian. Med det senare mordet hamnade fackföreningsrörelsen ur askan i elden: statsmaktens svar på maffians infiltration av fackförbund ses av AFL-CIO som ännu ett anti-fackligt angrepp.

Joe Hills IWW (Wobblies) och Jimmy Hoffas IBT (Teamsters) är  var för sig typiska för hur säreget amerikanska fackförbund organiserat sig. Wobblies drömde om att samla hela arbetarklassen i One Big Union, utan formellt ledarskap. Teamsters, ungefär Transport, organiserar en handfull yrkesgrupper under ett starkt ledarskap, en boss.

AFL-CIO (American Federation  of Labor-Congress of Industrial Organizations), amerikanska LO, är också en lös samling yrkesförbund respektive industriförbund. AFL hade fram till första världskriget ett slags ”förståelse” för  socialistpartierna, därefter har man haft lösa förbindelser med storstädernas demokrater. CIO blev före andra världskriget infiltrerat av USA:s kommunistparti, som jämfört med de europeiska kommunistpartierna var mer styrt från Moskva. År 1955 slog sig AFL och CIO samman och har därefter stadigt förlorat medlemmar och politiskt inflytande.

IBT, International Brotherhood of Teamsters, Chauffeurs, Warehousemen & Helpers of America, är ökänt som infiltrerat av maffian. Men också förbund inom hotell- och restaurang, stuveri-, teko- och byggsektorn är offer för maffians inblandning. Förklaringen är delvis enkel: logistik.

Förödande störningar
Att förflytta en vara från punkt A till B på exakt tid är hela poängen i vissa branscher. Störningar i verksamheten är förödande för företag, anställda, allmänhet och politiker. Sårbarheten är uppenbar och utnyttjas av maffian för så kallad ”labor racketeering.”
James Jacobs vid New York-universitetet har i boken Mobsters, Unions, and Feds gjort den första omfattande utredningen om förhållandet mellan fackföreningsrörelsen och den organiserade brottsligheten.

För maffian är kontroll av fackets lokalavdelningar och distriktsråd (ungefär FCO) en källa till illegala intäkter. Maffian tar ”lån” ur medlemmarnas pensionkassor för investeringar i bland annat hotell och kasinon. Lokala styrelser avlönar varandra gott, erbjuder låtsas-jobb åt maffiabröder, fifflar med avdelningens räkenskaper för att dölja kriminell verksamhet.

Maffian har flera sätt att ta över en lokalavdelning. Maffian kan få förbundsledningens godkännande att bilda ”luft-avdelningar” mot
att deras delegater röstar på förbundets ordförande vid nästa kongress. Ett annat sätt är att skrämma styrelsen i ”rena” lokalavdelningar att avgå varefter man insätter sina maffiabröder i styrelsen.

Därefter tvingar maffian arbetsgivarna att erkänna det av maffian kontrollerade förbundet som den enda parten i avtalsförhandlingar. Som gentjänst erbjuds arbetsgivarna förmånliga löneavtal (sweetheart contracts), deltagande i anbudskarteller vid upphandling och säkra kontrakt på uppdrag. Att vägra samarbeta med maffian betyder för arbetsgivaren risk för liv och hälsa. Att som medlem i facket protestera mot att maffian ingår dåliga avtal kräver dödsförakt. Regeringens ovälkomna stöd till fackföreningsrörelsen blev RICO (Racketeer Influenced and Corrupt Organization Act). Lagen innebär att justitieministern kan be en federal domare att (utan prövning i jury i vilken åtminstone en medlem alltid kan mutas av maffian) ingripa mot en lokalavdelning. Om begäran beviljas avsätter domaren avdelningens styrelse, utpekar revisor och utnämner en förmyndare över avdelningen tills den på demokratiskt sätt återtagits av medlemmarna. RICO användes första gången 1982 för att komma åt Transports avdelning 560 i New Jersey med 10 000 medlemmar.

Dömda bröder
Ledaren för Local 560, Anthony, ”Tony Pro”, Provenzano, var en capo i Genoveses brottsfamilj, en av de fem i Cosa Nostra. Han dömdes till långt fängelsestraff för hot, misshandel, mord och fixade löneavtal. Då övertogs avdelningen av Provenzanos bror, senare också han dömd till fängelse. I dag har Local 560 återtagits av medlemmarna. Och numera är The Chicago Outfit mer aktivt än Cosa Nostra när det gäller infiltrationen av Transports lokalavdelningar.

AFL-CIO motsätter sig förmyndarskap över lokalavdelningar. Staten ska åtala misstänkta individer, inte förfölja civila sammanslutningar. Problemet med infiltration är inte bara juridiskt. Det rör också politik och klassmotsättningar. Ordförande John Sweeney menar att Republikanerna hämnas för AFL-CIO:s kampanjer mot partiets politik. Fackföreningsrörelsen tvivlar också på att RICO-lagen är avsedd att bekämpa korruption även i näringslivets kretsar.

Jacobs forskning irriterar AFL-CIO. Uppmärksamheten skadar fackets rykte. Problemet förnekas inte men får för stor uppmärksamhet. Som Transport och Metall i Sverige har fått lida för avdelningarna i Ludvika och Trollhättan, har Transport i USA fått lida för sina ruttna avdelningar. Av IBT:s cirka 800 lokalavdelningar är bara 80 bevisligen maffiastyrda. Och eftersom Transport svarar för 15 procent av AFL-CIO:s samlade medlemsmassa är förbundet värdefullt i rörelsen.Men Jacobs väldokumenterade slutsatser är nådelösa: Maffians nytta av facket är ovärderlig. Utan facket hade maffian bara varit en gren av den organiserade brottsligheten. Lika avskydd som narkotikaligor, lånehajar, bordellägare och mc-gäng hade maffian bekämpats hårt av myndigheterna.

Få röstar
Men via facket har maffian fortfarande en, om än krympande, kontaktyta mot samhället och politiken. Maffiastyrda lokalavdelningar utlånas som vallokomotiv åt demokraternas kandidater vid val till storstädernas fullmäktige. Fackets insats är värdefull i lokala valrörelser eftersom bara 25 procent av väljarna röstar.

Men hjälpen har sitt pris. Chicago, New York, Las Vegas och Philadelphia har en rik historia av fullmäktigeledamöter som varit köpta av maffian genom facket och facklig affärsverksamhet. Jacobs visar hur USA:s fackföreningsrörelse skadats av ”labor racketeering”. Seriösa fackförbund svärtas indirekt, misstros av arbetare, intellektuella och de yngre.

Den fackliga organiseringen var som högst 1953 med en tredjedel av löntagarna som medlemmar. Idag är bara 13 procent med i facket. Arbetarklassen i den privata sektorn är inte längre organiserad. Facket i USA är livsk
raftigt bara för den offentliganställda medelklassen.

Titel: Mobsters, Unions, and Feds. The Mafia and the American Labor Movement.
Författare: James B. Jacobs
Förlag: New York: New York University Press

Ulf Lindström
Frilansjournalist
Maila redaktionen