Trots debatten runt Riksbankens räntehöjningar drar de flesta aktörer åt samma håll, även LO, enligt nye riksbankschefen Stefan Ingves.
– Det är en helt annan värld än tidigare, säger han.

Riksbankens räntepolitik står just nu i fokus. Räntan har höjts två gånger på kort tid och båda höjningarna blev omdebatterade.
Enligt Riksbankens prognos, som bygger på en serie höjningar, väntas inflationen hamna nära målet på 2 procent på ett par års sikt. Men kritikerna anser att höjningarna är för åtstramande och pekar på att inflationen i 25 månader legat så lågt som under 1 procent.

Vid årsskiftet tillträdde den nye riksbankschefen Stefan Ingves som redan flera gånger fått försvara Riksbankens handlande.

– Tidigare fördes en diskussion om att höga olje- och elpriser drog upp inflationen över målet. Nu har vi haft väldigt låga importpriser och en hög produktivitetsutveckling, och då hamnar vi under målet. Från tid till annan blir det debatt när inflationen avviker från målet, men penningpolitiken har helt enkelt inte den precision som debatten ibland antyder, säger han.

LO anser ändå att räntehöjningarna kom för tidigt och har i flera omgångar kritiserat Riksbanken för att inte veta tillräckligt om hur arbetsmarknaden fungerar.

Ett exempel är hur många arbetslösa som är strukturellt arbetslösa, det vill säga att de inte kan ta ett jobb även om det finns, kanske för att de har fel utbildning.

Enligt en analys från LO-ekonomerna i höstas skulle närmare 100.000 av de strukturellt arbetslösa mycket väl kunna ta ett jobb om det fanns något. Stefan Ingves är dock skeptisk till att en sådan analys skulle ändra inflationsbedömningarna.

– Jag tycker man ska vara försiktig med den här typen av numeriska kalkyler, även om det är riktigt i någon mening att det finns gott om lediga resurser på arbetsmarknaden. Men det är ändå god fart i den svenska ekonomin i dag och då finns en gräns för hur mycket man kan dra på med hjälp av penningpolitiken. Annars riskerar vi stora svängningar och bekymmer i realekonomin längre fram.

– Men vi kan alltid lära oss mer, och finns det kunskap och bra analyser på annat håll tar vi gärna den till oss. Samtidigt tittade jag häromdagen på LO:s prognoser för arbetsmarknaden och jämförde med våra egna och jag hittade inte några stora skillnader, så
jag tycker egentligen inte att detta är någon jättefråga.

Men LO ville helst inte se någon räntehöjning förrän tidigast om ett år?

– Ja, men jag ser egentligen inte någon stor dramatik i att man kan ha lite olika uppfattningar här. Vi har gjort vår analys och debatten handlar mer om vilka slutsatser man ska dra än om analysen som sådan. Det här är en del av debatten. Det är naturligt att det finns olika åsikter om vad som bör göras med penningpolitiken. Men i stort har bilden ändå inte varierat så mycket utan dragit åt samma håll. Vi är i en konjunkturuppgång vilket också präglar penningpolitiken.

– Det man pratar om är snarast en finkalibrering vilket ändå är en helt annan värld än den som vi historiskt kommer ifrån med stora kast i inflationen som under 1970- och 80-talen.

En annan viktig fråga är lönebildningen där ökningstakten sjunkit under senare år samtidigt som reallönerna har ökat. Om Riksbanken är för snabb med räntehöjningar kan dock effekten av en väl fungerande lönebildning minska. Flera fack har också uttryckt tvivel om att Riksbanken verkligen inser hur bra lönebildningen fungerar.

Kräver att det funkar
– Om vi ser detta i ett längre perspektiv är det snarare det omvända. Den penningpolitik som förts de senaste åren har förutsatt en fungerande lönebildning. Inflationen och inflationsförväntningarna har under de senaste tio åren sjunkit och stabiliserats kring 2 procent. Styrräntan har justerats ned från höga nivåer och vi har den senaste tiden legat på en historisk låg nivå, så nog har vi alla förstått detta, säger Stefan Ingves.

– Det är en fantastisk framgång för alla att vi har fått goda reallöneökningar som givit folk stigande köpkraft. Naturligtvis är penningpolitiken en del, men en viktig komponent är vad som har hänt med lönebildningen.

Enligt Riksbankens huvudscenario i den inflationsrapport som släpptes i förra veckan kommer lönebildningen inte att förändras de närmaste åren. Riksbanken räknar med ungefär 3 procents tillväxtökning i genomsnitt per år fram till 2008 samtidigt som inflationen långsamt närmar sig 2 procent. Det finns dock risker för både snabbare och långsammare löneökningstakt, enligt inflationsrapporten, bland annat kan lönerna öka långsammare om arbetsmarknadsläget förblir svagt i kombination med att fler arbetare kommer hit från låglöneländer inom EU. Låglöneländernas intåg och globaliseringen i stort har också pressat ned priserna genom varuimport och nämns som en orsak till den låga inflationen under 2005.

FAKTA: Riksbanken hänvisar till underliggande inflation
Riksbanken ger ut Sveriges sedlar och mynt och ska hålla penningvärdet stabilt, det vill säga hålla nere inflationen.
Riksbanken har därför formulerat ett mål enligt vilket inflationen ska vara runt 2 procent per år, med en marginal på plus minus 1 procent.

Genom att höja och sänka reporäntan kan Riksbanken påverka inflationen. Om den höjer räntan blir det dyrare att låna till investeringar, ekonomin mattas av och inflationen sjunker. Om Riksbanken sänker räntan blir det billigare att låna, ekonomin tar fart och inflationen stiger.

Innan inflationsmålet infördes hade Sverige 1990 – 1991 runt 10 procents inflation per år mätt som konsumentprisindex (KPI), det vanligaste sättet att mäta inflation. I april 2003 var inflationen på årsbasis senaste gången över inflationsmålet och var då 2,2 procent. Därefter har inflationen varit mycket låg och har sedan januari 2004 ständigt legat under 1 procent. I januari 2006 var inflationen 0,6 procent.

Även om inflationsmålet beskrivs i KPI så hänvisar Riksbanken ofta till ett annat mått, UND1X (uttalas und-ett-ex), som mäter den underliggande inflationen om man tar bort hushållens räntekostnader och vissa skatter. Ett av Stefan Ingves första förslag som ny chef var att byta namn p&
aring; UND1X. ”Det låter som raketbränsle” säger han.