Om inte arbetsgivaren betalar lön  blir det strejk. Betalar inte företaget då heller begär arbetarna det i konkurs och ansöker, via en ny lag, att få ta över företaget och förvandla det till ett kooperativ.

Bakom denna formel står arbetsrättsadvokaten Luis Alberto Caro. Han har vuxit upp i en ”Villa Miseria”, ett bostadsområde med extrem fattigdom i den proletära stadsdelen Avellaneda. Under åren 1999–2001 övertog arbetarna en rad företag med varierande resultat. Den gemensamma nämnaren var att rädda sin arbetsplats från  spekulerande eller en företagsägare som led ekonomiskt skeppsbrott innan smällen i december 2001. Arbetarna befann sig i underläge på alla nivåer.

– Arbetarna ställs ofta inför utpressning från arbetsgivaren som säger att företaget kommer att gå i konkurs och att de kommer att bli avskedade om de inte accepterar att bli av med pensioner, övertidsersättningar eller skifttillägg och sänkta löner, säger Caro.

Han rekommenderar då att arbetarna går ut i strejk och att ställa kravet att varenda peso ska betalas ut, att arbetsgivaren ska betala sina avgifter till sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen.

– Arbetsgivaren brukar då säga att han inte har pengar till att uppfylla sina skyldigheter och då föreslår jag arbetarna försätta företaget i konkurs med avsikt att förvandla det till ett kooperativ.

Men innan det kan göras måste en minutiös genomgång av företagets möjligheter att kunna producera på en marknad som förvridits av den nyliberala ekonomiska modellen. I Argentinas fall har modellen förvandlat nästan 20 miljoner av invånarna till individer som inte konsumerar, och som lever under fattigdomsstrecket.

Lika lön
Ett starkt bärande argument för att ta över företaget är de höga lönerna bland företagsledande tjänstemän och direktörer som i Argentinas fall tar 60–70 procent av lönekostnaderna i ett företag. I övriga delen av världen beräknas denna kostnad till cirka 50 procent. Redan där kan alltså kostnaderna i ett arbetarstyrt företag sänkas med motsvarande belopp eftersom alla medlemmar i ett kooperativ har lika lön.

Men även arbetarna avstår från början att ta ut löner och börjar med andra ord helt från noll. Det är detta som advokat Caro lägger fram som starkt vägande argument inför domaren när han föreslår att myndigheterna ska ge arbetarna en chans att ta över företaget inför alternativet att förlora sina jobb.

Caros andra argument är konstruktionen på företaget, ett kooperativ. Det innebär att det inte betalar skatt eftersom det är en rörelse
utan vinstdrivande motiv. I vanliga fall betalar ett aktiebolag upp till 40 procent i bolagsskatt.

Arbetarna som har tagit över ett företag och som dessutom registrerat sig juridiskt inför myndigheterna, arbetar enligt tre normer; solidaritet, enighet och harmoni. Alla viktiga beslut som fattas måste behandlas och fattas på de öppna möten som regelbundet genomförs på varje företag. En annan grundläggande princip är att arbetarna inte accepterar att anlita utomstående entreprenörer som verkar som vd eller tekniker vilka arvoderas av företaget. Detta är viktigt eftersom risken är stor att man annars kan förlora hela idén om arbetarstyrda företag där de anställda själva fortbildar sig och förvandlas till experter på den produktion som de har utvecklat under många år tidigare.

Risker med denna arbetsform?

– Det hör ihop med människan och egoismen. För om vi lämnar arbetsformen om att kooperativet är en solidarisk arbetsorganisation förvandlas den snabbt till vilket privat individualistiskt och egoistiskt företag som helst. Basen är därför solidaritet och enigheten där harmonin kompletteras på det öppna mötet. Men det måste också finnas normer och disciplinära sanktioner mot arbetare som inte håller arbetstiden, arbetar dåligt eller stjäl av arbetskamraterna eller av företaget.

Läs också: om kexarbetarna som tog över sin fabrik

Dick Emanuelsson
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen