Gå till innehållet
Gå till startsidan

Ett bättre arbetsliv kräver modig journalistik

Sök

”Vi är värda ett par tusen till”

-- När dom sitter här i matsalen och diskuterar löner, sina tjugotusen, då sitter vi tysta, går inte in i debatten, säger Tomas Bodlund och skrattar.
-- Vi med 17 300 tillhör liksom ekonomiskt ett B-lag.

Tomas Bodlund och de andra som samlats för fikapaus är anläggningsarbetare. I Söderhamn betyder det att de får rycka in och fixa allt vad gäller gata och park.

”Dom” som de delar matsal med är jobbarna på privata HälsingeBygg och NCC som hyr in sig i kommunens lokaler. NCC gör också en hel del jobb åt kommunen.

— Kommunen har i alla tider betalt sämre. Förr var dess kaka både liten och trygg. Nu är den bara liten. Så du kan bli uppsagd lika gärna om du jobbar för kommunen. Vi är konkurrensutsatta så att de stänker om det! säger Hans Andersson som är fackligt arbetsplatsombud.

De flesta har jobbat här i över 30 år. Efter att Park och Gata slogs ihop har man lärt upp varandra.

— Alla tjänar lika för att vi ska kunna rotera, säger Hans Andersson.

Hans framtidsförhoppningar är allt annat än höga:

— Nu sliter man ut den här åldersgruppen sedan lägger man väl ut det på entreprenad.

Vatten och renhållning som sattes i ett kommunalt bolag har fått en helt annan löneutveckling:

— Vi har sett ser hur våra gamla arbetskamrater har stuckit ifrån oss med ett par tusen kronor, förklarar Hans Andersson.

— Bolagsstyrelsen vill väl höja statusen på sitt folk. De jämför löner runt om i landet, är hans förklaring.

— De är ju taxefinansierade. Det skulle bli ett ramaskri om man höjde skatterna för att vi ska få högre lön, tror Ove Svensson.

En viss förståelse finns för en löneskillnad eftersom det är dyrare i storstäder.

— Men glappet får inte bli för stort när det är samma jobb vi utför, säger Ove Svensson.