Nu pågår löneförhandlingar för fullt mellan Kommunal och de kommunala arbetsgivarna.

Åke Hillman, socialdemokrat och ordförande i arbetsgivarnas förhandlingsdelegation försvarar i en intervju i Kommunalarbetaren nr 2 i år att det satsas mest på chefslönerna. Något som Ylva Thörn reagerar skarpt på.

— Jag underkänner detta. Politikerna måste ta sitt ansvar som arbetsgivare och utforma en tydligare arbetsgivarpolitik. Sedan undrar jag om den politik som Åke Hillman framför är allmängiltig ute i kommunerna och landstingen.

Åke Hillman säger att satsningar på chefslönerna är en samhällstrend, nödvändigt för att kunna rekrytera bra chefer. Att han tror att det också gäller på Kommunals förbundskontor.

— Han signalerar till Kommunals medlemmar: Vi vill att ni ska göra ett bra jobb, helst ha utbildning, men sedan är det vi som sätter lön och bestämmer om ni ska jobba heltid eller deltid.

— Vem ropar då hej, ja jag vill jobba i den kommunen? Med den attityden kommer man få uppenbara problem med att få folk att vilja jobba i kommunerna.

Så det är ingen nödvändig samhällstrend?

— Det ställer jag inte upp på. Varje människa har rätt till att kunna försörja sig på sitt jobb, rätt att bli lönesatt efter sin arbetsinsats. Kommunalarnas arbetsinsats underskattas idag, och deras kunskap används inte fullt ut.

— Det finns en alldeles för stark tilltro till hierarkiska organisationer. Vi ska ha bra chefer. Det har man rejält misslyckats med i kommunerna och landstingen. Behovet av bra chefer är inget hållbart skäl för att våra medlemmar ska avstå från löneutrymme.

Varför är det så angeläget att driva kravet på lägstlön på 15 000 kronor?

— Annars kan arbetsgivaren sätta en lägre lön när man nyanställs. Lägstlönerna gör att lönerna pressas upp. Kommunals förhandlare har ofta fått använda en stor del av potten för att lyfta den lön den nyanställde fått. Kravet på lägstlön är även viktigt för timanställda.

Under de senaste två avtalsrörelserna har Kommunals profil varit: större påslag för att utjämna lönegapet mot verkstadsarbetarna — speciellt för grupper med yrkesutbildning från gymnasiet. Har ni givit upp den profilen?

— Nej, den målsättningen bär vi med oss. Vi har begärt ett löneutrymme att fördela så att vi kan knapra igen.

Men i årets avtalskrav finns inte de tankarna alls med?

— De ligger i att vi måste få lägstlöner. Dessutom är det viktigt att vi lokalt får befattningslöner.

Lönegapet mellan kommunalarna och verkstadsarbetarna är 2 343 kronor för en heltidslön. Det samordnade LO-kravet innebär 650 kronor för båda grupper. Den politiken minskar väl inte lönegapet?

— Kanske är det så att vi behöver något mer, inom ramen för lönesamordningen. I den finns acceptans för att man ska kunna satsa mer på de kvinnodominerade yrkesgrupperna.

— Genom ett avtal som anger lägstutrymme ger vi möjligheter till ytterligare påslag lokalt.

— På tjänstemannasidan har arbetsgivarna tillåtit en stor löneglidning. Då måste det finnas utrymme för att Kommunals grupper får del av den.

Med senaste årens trend skulle det ta närmare 18 år för kommunalarna att komma ifatt verkstadsarbetarna. Hur kan lönegapet minskas snabbare?

— Dels att det på arbetsmarknaden inte accepteras att det finns olikhet i lönesättning av mäns och kvinnors jobb.

— Sedan är det viktigt att få ner arbetslösheten så att kommunerna och landstingen får in högre skatteinkomster att fördela.

— För det tredje måste våra grupper också få del av lokala löneglidningen. Arbetsgivarna måste faktiskt se de arbetsinsatser som våra medlemmar gör.

Tidigare har Kommunal haft olika tydliga profiler: låglönesatsningar, kvinnopotter, prioritering av yrkesgymnasiala grupper. Varför saknas nu en sådan profil?

— Profilen centralt ligger på lägstlöner och ett lägstutrymme. I dag förs löneförhandlingar lokalt på ett helt annat sätt än förut. Då krävs att vi centralt ser till att alla medlemmar garanteras en del av löneutrymmet.

Många inom Kommunal har kritiserat det nuvarande avtalet, som prioriterar vissa grupper. Hur ser du på det?

— Vi ville inte heller ha den uppdelningen. Vi fick slåss för att det skrevs in i avtalet att, om parterna var överens, kunde man lokalt fördela på ett annat sätt.

— Det är jätteviktigt att lyfta fram att vi inte har gillat att man på central nivå skiktar i yrkesgrupper när den samlade penningpåsen bestäms.

Men det gjorde ni väl när ni ville skilja på yrkesgymnasiella grupper och andra?

— Jo, men det sker en utveckling ändå. En större andel av medlemmarna har utbildning som vi tycker är viktigt att prioritera. Går man en utbildning ska man självklart ha betalning för det. Det gäller såväl gymnasieutbildning som kortkurser.

Vilka lärdomar har Kommunal dragit av strejken 2003?

— Vi lyckades synliggöra vad medlemmarnas arbetsinsats innebär för välfärden. Vi behöver däremot bli bättre på att föra det fackliga samtalet på arbetsplatserna och diskutera avtalskraven.

Många som jobbar med tekniska yrken pekar på att lönerna är högre för de privatanställda i motsvarande jobb. Ska dessa sätta sitt hopp till privatiseringar?

— Nej. Visserligen har arbetsgivarna ett förlegat synsätt; att det inte är samma hets och utveckling av produktiviteten i offentlig sektor. Därför menar arbetsgivarna att Kommunal inte kan ha krav på lika höga löner som exempelvis Byggnads.

— Männen får dock draghjälp av den högre lönesättningen inom den privata sektorn, vare sig jobben konkurrensutsätts eller inte. I motsats till branscher med typiska kvinnojobb.

Även ett antal andra avtal ska förhandlas fram, inte minst privata vårdavtal. Kommer kraven att vara desamma som för kommuner och landsting? Dels när det gäller lägstlön, dels när det gäller att införa heltid i avtalet?

— Ja, och ambitionen är att ha konkurrensneutrala avtal. Det vill säga: man ska inte kunna vinna ett anbud med sämre avtal. Jag upplever dock att konkurrensutsättningen stannat av.

— Det stora bekymret just nu, som påverkar avtal och löner, är den ökade andelen timanställda och arbetslösheten.

Tror du att det går att driva igenom rätt till heltid i avtalet?

— Det är jätteviktigt med heltid för att kvinnor ska kunna försörja sig på en lön. Tyvärr möter jag män med förlegade synsätt som säger att kvinnorna har så tuffa och hårda jobb att de inte kan jobba heltid. Vi kommer att ha kravet kvar tills det sker förändringar. Det finns visserligen en utredning som ska se över en förstärkt rätt till heltid. Vi litar inte på att man kommer fram med konkreta förslag, därför driver vi kravet.

Är inte risken att högre lägstlöner i kommuner och landsting och rätt till heltid leder till att kommunpolitikerna väljer att lägga ut ännu mer på entreprenad?

— Det är vad arbetsgivaren hotar med,
åtminstone vad jag hört ryktesvägen. Då har man fullständigt missuppfattat vad man håller på med. Det handlar om kvalité och bra personalpolitik, att inte använda sig av privata lösningar för att lönedumpa.

Vad tycker du om Vårdförbundets modell, att lönen huvudsakligen sätts i dialog mellan medarbetare och chef?

— Jag är ingen varm förespråkare av att man ska förhandla själv. Det är viktigt att det sker förhandlingar mellan parterna. Jag tror på den kollektiva styrkan. Kommunals medlemmar skulle ha betydligt svårare att fixa löneutvecklingen om de skulle förhandla själva.

Arbetsgivarna vill ha så mycket lokal och individuell lönesättning som möjligt och säger nej tack till att avtalsvägen införa rätt till heltid. Vad tror du är främsta skälet till detta?

— De vill bestämma själva. De tycker att det är besvärligt att facket ska lägga sig i. En trend är att flytta ner lönesättningen ännu mer lokalt, trots att arbetsgivarna inte fixar detta på ett bra sätt. Arbetsgivarna har inte visat sig offensiva när det gäller kompetensutveckling och utvecklings- och lönesamtal.

Vad kan komma att göra dig riktigt rasande under löneförhandlingarna?

— Menar du att jag då symboliskt ska kasta mig på gatan och skrika? Nej, men jag är störd av den tröghet som finns, den dåliga acceptansen, den dåliga arbetsgivarpolitiken. Ett nonchalant synsätt mot Kommunals medlemmar när det gäller löneförhandlingar. 

Snabba svar

Namn: Ylva Thörn

Aktuell: Kommunals ordförande står inför ännu en avtalsrörelse.

En ny avtalsrörelse — tröttnar du inte?

— Nej, det blir en ny energikick. Det är nerver, stort ansvar, den fackliga kampen i dess yttersta, glädje, besvikelse, ilska.
Och ett gnetgöra.

Vad är den viktigaste egenskapen som löneförhandlare?

— Att se olika möjligheter. Att vara pusselläggare, strateg, att i vissa lägen våga ta ställning, att också markera att här går gränsen.

Vad är den viktigaste frågan för Kommunal att driva just nu, förutom den pågående lönekampen?

— Medlemsvärvning, eftersom vi fortsätter att förlora medlemmar.

Vad är den viktigaste politiska frågan idag?

— Sysselsättningen, vi har 53 000 arbetslösa medlemmar.

Vad lägger du in i ordet lönekampen?

— Att vi tar fajten. Lönekampen fortsätter. Vi är en kamporganisation.

Vad är ditt motto i livet?

— Var den du är.