LO fruktar att deras medlemsgrupper vid nästa avtalsförhandling höjer sina lönekrav med hänvisning till löneutvecklingen i kommuner och landsting.

– Det finns en acceptans för att kommunala löner ökar lite snabbare än andra om det är lågt avlönade kvinnodominerade vårdgrupper som får bättre betalt. Men om utrymmet går till att ytterligare höja för läkarna finns inte den förståelse, säger Erland Olauson.

LO:s kartläggning av löner i kommuner och landsting visar att mellan 1994-2003 fick arbetarna 36 procent och tjänstemännen 44 procent. En närmare titt visar dock att under de senaste två åren, 2002 och 2003, fick både arbetare och tjänstemän runt 4 procent. Orsaken till att tjänstemännen har sprungit ifrån är vad som hände 1999-2001. Under dessa år lyckades tjänstemannagrupperna betydligt bättre i sina löneförhandlingar.

– Med hjälp av sifferlösa avtal och individuell lönesättning har arbetsgivarna systematiskt tilldelat tjänstemännen en allt större del av utrymmet, säger Erland Olauson.

Måltavlan för kritiken är Sveriges Kommuner och Landsting, de kommunala arbetsgivarnas centralorganisation som sluter löneavtal med fackförbunden.

– Som arbetsgivarorganisation kan man inte säga att vi sluter avtal och sedan får det bli som det blir ute i verkligheten.

– Avtalet med sjuksköterskorna — minst två procent och tillsvidareavtal — indikerar på inte minsta vis hur stort löneutrymmet är.

Men inget fack vill idag ha ett centralt avtal som sätter tak för lokala lönehöjningar. Kommunal har slagits med näbbar och klor för att få ett avtal med lägsta nivå så att kommunalarna kan få ut mer i lokala förhandlingar.

– Men deras yrkesgrupper har inte marknaden i ryggen. Man kan inte misstänka att deras löner rusar iväg.

– Kommunal vill ha individgarantier, höjda lägstlöner och starka styrinstrument för hur det sedan blir där ute. Sammantaget blir det en indikation på vad de centrala parterna anser är rimliga löneökningar.

Är det inte så att även kommunala tjänstemän jämförelsevis tjänar sämre än privata?

– Det är inte alldeles lätt att göra en jämförelse mellan privat och kommunal sektor eftersom den kommunala är kraftigt koncentrerad till vissa sektorer. Så jag avstår gärna ifrån att göra en jämförelse.

Erland Olauson stöder helt Kommunals krav i den pågående avtalsrörelsen:

– Inom LO-familjen finns det en fullständig enighet om lyfta de kvinnodominerade områdena som har lägst betalt.

LO-samordningen av avtalskraven innebär 650 kronor till verkstadsarbetarna och 650 till kommunalarna i vården. Det minskar väl inte löneklyftan?

– Det bli procentuellt mer för de lågtavlönade, där ligger låglönesatsningen.Under de senaste 10 åren har de bäst avlönade fått mest både i procent och i kronor. Jämfört med det är det en revolution.

”Vi har med intresse studerat LO:s lönerapport för kommuner och landsting som presenterades i dag och jämfört den med rapporten om hela arbetsmarknadens löner som LO presenterade i höstas. I den rapporten redovisades att Kommunals medlemmar i landstingen är den grupp som haft högst löneutveckling 2003″, skriver Sveriges Kommuner och Landsting i en kommentar.

— Vi är stolta över att lönerna faktiskt ökat mer för kvinnor både i procent som kronor räknat i kommuner och landsting. Det är beklagligt att den löneökningstakt som kvinnorna haft i vår sektor ses som ett hot mot lönebildningen i hela Sverige, säger Annelie Löfqvist direktör för arbetsgivarpolitiska avdelningen på Sveriges Kommuner och Landsting.