Varannan gymnasist super sig full, minst en gång i månaden. Och så kommer den vanliga visan: Tjejerna ”ställer upp” för att göra killarna nöjda. Och ångrar sig efteråt. Spriten får dem dessutom att må psykiskt dåligt. Det blir mer bråk med föräldrar och kompisar. Fyllan kan leda till allvarliga saker, som att testa andra droger eller begå brott.

I boken Hundra procent tjejer, årsbok från Varbergs museum 2004, berättas till viss del samma historia, om utnyttjande, om att spegla sig i killarnas blick, att deras uppskattning blir måttstock för vad som är snyggt, att deras dubbelmoral blir tjejens rättesnöre.

Men tack och lov, här finns även historier om uppror. Om vägar ut ur eländet Om pakter i tjejgänget för att slippa ha sex (!). Om den före detta såpastjärnan som konstaterar: ”Om jag lagt ner all den tid på skolarbete, som jag ägnat åt min kropp, hade jag varit hjärnkirurg i dag.”

Eller om Moa, 17 år, som startar en jämställdhetsgrupp på sin skola där de bland annat diskuterar härskartekniker som ett sätt att utöva förtryck mellan grupper. Tjejerna måste gapa högt för att höras — men det är tufft när inte ens skolledningen lyssnar.

Vem säger egentligen åt tjejer att bli offer? Att de är objekt, medan killar är subjekt? Svaret är förstås att var och en av oss har ett personligt ansvar här. Lika värde måste erövras i kamp, varenda dag.