Hon smygrökte på väg till skolan, på skolans rökruta, med kompisarna ute på stan. Från 17 års ålder var Sara Reimertz, vårdbiträde inom hemtjänsten i Borlänge, vanerökare. Sedan rökte hon upp mot 15 Marlboro Light varenda dag fram till första juni förra året, då hon 26 år gammal fimpade för gott.

Grattis till att ha varit rökfri i över ett år! Hur bar du dig åt?

— Jag tvärslutade, men använde under en månad nikotinplåster i tre steg. Det innebär att man trappar ned dosen vid övergången och lindrar den värsta abstinensen.

Var det jobbigt?

— Inte så farligt. Jag blev lättirriterad, fick lite huvudvärk och har dessutom gått upp sex kilo på ett år fast jag inte ätit mer än innan. Men det var det värt.

— Jag känner mig inte helt säker ännu. Nu på sommaren får jag akta mig, när man sitter ute och myser med fika eller ett glas vin. Då brukar en cigarrett smaka som bäst. Man får inte bli styv i korken, för då är återfallet nära.

Vad fick dig att göra slag i saken?

— Det handlade om flera ”pusselbitar”. För det första dog en vårdtagare i KOL och en annan i lungcancer på kort tid. Jag såg ju hur dåligt de mådde. För det andra röker inte min sambo Hans-Göran. Han uppmuntrade mig att lägga av, inte minst för vår lille sexårige Oscars skull.

— För det tredje rökte jag upp nästan tusen kronor i månaden. De pengarna kunde jag lägga på att ta körkort i stället, vilket jag drömt om att göra.

Vad har du alltså vunnit genom rökstoppet?

— Jag är fräschare och piggare och har fått bättre kondis. Jag tränade aldrig förut, men nu har jag gymkort till Friskis & Svettis och gympar regelbundet. I Borlänge sponsrar kommunen dessutom friskvård till oss kommunalare.

— Jag tog mitt körkort i januari och kör nu omkring i min sambos Audi. Gissa, om jag är stolt!