Gå till innehållet
Gå till startsidan

Ett bättre arbetsliv kräver modig journalistik

Sök

Luften gick ur facket

För ett år sen när strejken just startat sade de till Kommunalarbetaren: "Backa inte Ylva Thörn".
Sen var det precis vad som hände, enligt mark- och anläggningsarbetarna på Markbyggarna i Gävle.

Man skämdes ju. Det var en stor besvikelse. Det sitter väl kvar hos gubbarna än, säger arbetsplatsombudet Esbjörn Enblom.

Kommunal slöt ett centralt avtal som för medlemmarna på Markbyggarna i Gävle gav ett löneutrymme på lägst 2,6 procent 2003 och lägst 2 procent i år.

I det avtal som sades upp före strejken var löneutrymmet 3,5 procent.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Redan veckan efter att det nya avtalet var klart bjöd de in en representant från Seko för att undersöka möjligheterna att byta förbund. Något som visade sig inte vara möjligt.

— Många pratade om utträde ur Kommunal, det var väl några som gick ur. Men de kom snart tillbaka, berättar Roland ”Ufo” Östlund från sektionen.

Lokalt lyckades Kommunal i Gävle få upp nivåerna till 3,1 procent för de så kallade övriga grupperna, bland annat Markbyggarna, för 2003. Därutöver gjorde Kommunal i Gävle en överenskommelse med kommunen att inte driva vidare de tvister som uppstått under strejken, då politiker vattnade blommor och öppnade skolor bland annat. I utbyte lades ytterligare mellan 0,3 och 0,4 procent extra på löneutrymmet. Så för Markbyggarna landade det på 3,4 procent i stället för 2,6.

På arbetsplatsen kom de sedan överens med chefen om att alla skulle få i princip lika mycket. Så resultatet blev 600 kronor till alla första året och 350 kronor det andra året. Några stycken, som släpat efter lönemässigt, fick ytterligare lite grann.

Trots att de fick upp nivåerna en bit lokalt är besvikelsen påtaglig. Det var inte värt att strejka för, säger alla jag pratar med.

— Man strejkar inte för att få det sämre. De lade ner strejken innan den hann få effekt, säger Håkan Engström.

Vi sitter i Markbyggarnas matsal. Det pratas mycket sport runt borden. Som för att understryka de manliga domänerna är de enda prydnaderna några pokaler i ett skåp. Det är pokaler som curlingspelare och pingisspelare på arbetsplatsen har vunnit.

Vid ett av borden sitter Leif Hagman och äter medhavd tonfisksallad. Han är besviken han med, men säger samtidigt att Sverige ju måste gå runt. Det är som det är.

Han är mer orolig för vad Kommunal ska ta sig till nästa gång det närmar sig konflikt. Strejkvapnet känns svårt att använda en gång till, säger han.

— Vad ska vi hota med då? Hoppa i ån, eller? Vad ska vi säga?

Arbetsplatsombudet Esbjörn sitter vid ett annat bord, han som skämdes efter strejken. Fick han ta mycket skit när konflikten var över?
— Det går inte att vara arg på honom, säger Leif Hagman.

Esbjörn Enblom ger ett lugnt intryck. Han var heller inte den som var rädd för att kritisera Kommunal efteråt. Han intervjuades i Janne Josefssons program Uppdrag granskning om Kommunals strejk.

Något de inte var så glada över på Kommunals avdelning Gävleborg.

— De var lite stroppiga ett tag. Men jag får säga vad jag vill. Det är inget snack om det.

Det han förde fram i programmet var att slutet på strejken kom så abrupt så att man undrar om det var någon annan som bestämde åt Kommunal. Det är den förhärskande teorin här inne. Alla säger samma sak, att det var antingen regeringen eller LO som avbröt strejken.

Kanske är det därför de flesta, mitt i besvikelsen, ändå är ganska nyanserade i kritiken mot Kommunal.

Hur har det fackliga engagemanget påverkats av strejken?

— Vi var 16 stycken på det senaste årsmötet i sektionen. Det brukar i alla fall vara omkring 40 som kommer, säger han.

Ett stenkast från matsalen på andra sidan ett stängsel finns ett stort hål i marken. En grävmaskinist kämpar med att få ner ett långt stagjärn i hålet. Blöt, uppgrävd lera strilar ner längs baken på lastbilen som står bredvid.

Göran Wallin och Stefan Kusbom försöker täta en fjärrvärmepanna som det läcker in vatten i.

De ser några positiva resultat av strejken.

— Undersköterskorna fick det bättre. De fick mer. Det är de värda, säger Stefan.

Göran Wallin var pappaledig då för ett år sen, men tycker ändå att det verkade som att strejken gjorde att folk fick upp ögonen för kommunalarna.

— Vi gjorde en jäkla insats, vi rörde om lite i grytan. Men vi vek oss lite för lätt. 

Så mycket tjänade de på strejken

Före, kr/mån Efter, kr/mån

Esbjörn Enblom: 17 350 17 950

Roland Östlund: 16 800 17 450

Håkan Engström: 17 350 17 950

Leif Hagman: 17 500 18 100

Göran Wallin: 17 100 17 700

Stefan Kusbom: 17 350 17950