Kommun- och landstingsförbunden målar framtiden i dystra färger. Det är brist på pengar och svårt att klara av både välfärdsuppdraget och kravet på balanserade budgetar. Ett överskott för år 2004 är det endast regeringen som tror på.

För kommunalarna blir konsekvenserna tuffa: övertalighet, uppsägningar och sänkt arbetstid. Och inte minst, en känsla av vanmakt, ilska och brist på tillit till de politiker som bygger luftslott ena dagen och river dem nästa. Brutna löften och osäkra anställningar får de anställda att må mycket dåligt.

Ett exempel är landstinget i Piteå, som vi berättar om i ett reportage på sidorna 6-8 och 16-23.

I somras annonserade sjukhuset: ”Piteå Älvdals sjukhus söker folk. Ett jobb med framtidsutsikter.” Nu är det andra tongångar och återigen måste sjukhuset dra ner. Beredskapsnätter försvinner, operationer ska endast göras på kontorstid, tjänster dras in och fast anställda med lång tjänstgöringstid sägs upp och måste vikariera på sina gamla jobb. I köket sitter Kerstin Bäckström med 18 års tjänstgöringstid och gråter. Detta är verkligheten för kommunalarna, i Piteå och på många håll i landet.

Så här skriver en undersköterska till Kommunalarbetaren:

”Jag gick ut undersköterskeutbildningen 1988 och har sedan dess kastats mellan olika vikariat. Först 2001 fick jag äntligen ett fast jobb på ortens lasarett, Bergslagssjukhuset i Fagersta. Nu har landstingspolitikerna bestämt sig för att mer än halvera våran vård här i Norra Västmanland. Vårt nyutrustade sjukhus ska läggas ner. Vi är nu 240 som jobbar på bygget och det ska varslas denna månad till 140 av oss. Frågan är nu vart vi 140 kompetenta vårdpersonal ska ta vägen, när även kommunerna sparar och det inte finns något jobb för oss där heller? ”

Ja, frågan är minst sagt berättigad. Inte sedan början av 1990-talet har lika många varslats i Sverige som i år; 61 700 personer till och med oktober. AMS, arbetsmarknadsstyrelsen räknar med en svag arbetsmarknad även nästa år. 90 000 jobb har försvunnit i näringslivet, som ändock hoppas på en uppgång nästa år. Men uppsvinget kan fördröjas av att den offentliga sektorn drar ner på personal nu, varnar Svenskt Näringsliv.

Om hjulen ska rulla behövs draghjälpen från offentlig sektor. Folk måste ha jobb och pengar i plånboken.

Tillväxt talar alla om nu. Tillväxt kräver arbete, inte uppsägningar. Det är absurt att tala om personalbrist och satsningar på vård och omsorg, samtidigt som duktiga människor återigen sparkas ut och får gå sysslolösa med understöd från en annan offentlig budget. Det är ett samhällsekonomiskt slöseri utan like och en otroligt dålig framtidsinvestering.

Att behålla anställda och slippa varsla är ett sätt att bidra till en ljusare utveckling nästa år. Fram med pengarna Persson!