Mer än 80 procent av drygt 300 berörda fackliga sektioner landet runt har rapporterat hur det ser ut i deras kommuner.

Många politiker sa i valrörelsen att de satsade på personal och arbetsplatser inom äldreomsorgen. Men 84 procent har inte märkt av någon sådan satsning. Så många som 27 procent upplever motsatsen, nedskärningar.

Lika dystert ser det ut inom barnomsorgen, som alla skulle värna. Bara 11 procent har märkt av en viss satsning. 85 procent har inte gjort det. Tvärtom drabbas 20 procent av nedskärningar.

Så många som 40 procent av de fackliga sektionerna svarar att kommunen fattat beslut som minskar personaltätheten i äldreomsorgen. Nästan lika många, 34 procent, säger att detsamma sker inom barnomsorgen. På frågan om sådana nedskärningsplaner finns idag svarar ännu fler ja.

Inom äldreomsorgen talas det ofta om personalbrist. Men 23 procent säger att det idag är svårare att få fast jobb jämfört med för ett år sedan. Bara 12 procent svarar att möjligheterna är större. Inom barnomsorgen är det inte bättre. 20 procent svarar att möjligheterna till fast jobb är mindre, bara 5 procent säger större.

I de flesta kommunerna ersätts oftast fast anställda om de slutar. Men 19 procent säger att det inte gäller barnskötare.
För dem som jobbar kvar har året efter förra valet inneburit en allt mer pressad arbetssituation.

I tre av fyra kommuner upplever äldreomsorgspersonalen att arbetsmängden har ökat utan att personalstyrkan vuxit i samma omfattning. Två av tre fackliga företrädare för barnskötarna säger samma sak.

Sex av tio fackliga företrädare inom såväl äldreomsorg som barnomsorg berättar att sjukskrivna nu ersätts mer sällan jämfört med ett år sedan.

Osäkerheten har ökat på många ställen. Mer än var tredje säger att det är vanligare idag att vakanta jobb besätts av vikarier, inte fast anställda.

Inom äldreomsorgen berättar 45 procent att arbetsplatser tas bort för att spara pengar och 27 procent inom barnomsorgen. 

Artikeln har skrivits av: Bengt Bergsmark, Mats Gustafsson och Devrim Mavi