Ulla är kokerska i Stockholm och arbetar 75 procent. Hon är fast anställd sen 20 år och har inga betalningsanmärkningar eller skulder. Hon har aldrig lånat förut och sparar 200 kr i månaden på sin lön på 11.900 kr i månaden. Den inkomsten är inte ovanlig — var tredje kommun- och landstingsanställd kommunalare ligger under 12.000 kr.

När tänderna rasade kunde Ulla inte plocka fram de tusenlappar som behövdes. Hon kom på att hon som medlem i Kommunal kunde utnyttja Medlemslån, och vände sig till sin bank, Nordea. Ulla ansökte om att få låna 40.000 kronor, det skulle betalas av med 300 kronor i månaden.

Men Nordea sa nej. Ulla ringde Nordea för att få en motivering.

— Jag tror aldrig jag har känt mig så kränkt som jag gjorde efter det samtalet. De började med att säga att jag tjänade för lite. Jag låg alldeles under en inkomstgräns.

Det hjälpte inte att Ulla förklarade att löneförhandlingar pågick, och att hennes lön snart skulle komma över den gränsen. Då påpekade Ulla att hon kunde sluta med att spara 200 kr varje månad.

— Men det skulle jag minsann inte, ”det var så bra att spara” förklarade de grötmyndigt.

Ulla frågade då om hon kunde få låna en mindre summa, till exempel 20.000 kr. Men inte heller det gick, eftersom hon då skulle låna resten på annat sätt och därför ändå inte klara avbetalningarna, förklarade Nordeas handläggare.

— Även om man är fattig behöver man väl inte omyndigförklaras! utbrister Ulla.

Kommunalarbetaren ber Nordea om en kommentar, och ställer frågan vad man måste tjäna för att kunna få Medlemslån. Är Medlemslån överhuvudtaget intressant för Kommunals medlemmar som inte tillhör de högavlönade?

Rolf Jansson är privatkreditansvarig i Nordea bank Sverige, och förklarar att banken behandlar alla lika när de bedömer låneansökningar. Den som fått avslag har inte rätt att kräva en motivering, och Rolf Jansson kan inte uttala sig om enskilda fall. Han förklarar att banken inte vill avslöja hur många i en viss kundgrupp som får avslag på sina låneansökningar och han säger också att de inkomstgränser som tillsammans med annat används i bedömningen inte är offentliga.

Men i ett e-postsvar från Nordeas kundtjänst är man mer öppen:

”Vi gör en kreditprövning av återbetalningsförmågan och inkomstkravet påverkas av hur stort lån det handlar om, dvs hur stor månadskostnaden kan komma att bli. Generellt kan vi dock säga att lägsta hushållsinkomst för att få låna är 110.000 kr/år, lite större — 140.000 kr — i ”storstad” där bl a boendekostnaderna oftast är högre än i mindre städer och orter. Om man är två låntagare tillsammans prövas återbetalningsförmågan på den sammanlagda inkomsten.”

Nordea beviljade 40.000 medlemslån 2001 — hur många av dem som gäller Kommunals medlemmar kan man inte uppge. Men hur många får avslag på sin ansökan? Så här svarar kundtjänst:

”30 procent får avslag. Skälen till avslag är varierande, vanligt är betalningsanmärkningar. Anmärkning får man om man t ex inte har betalat räkning i tid eller inte alls betalat. Ett annat skäl är att man är högt belånad utan att kunna lämna säkerhet.”

Nordea i Piteå, som fick Ulla att känna sig så kränkt, vill inte uttala sig utan hänvisar till Rolf Jansson i Stockholm.

Medlemslån går också att få på Föreningssparbanken. Där beviljades förra året närmare 5.000 nya medlemslån, men räknar man in tidigare låntagare som höjer sina lån blir det uppåt 50.000. På Föreningssparbanken talar man inte om inkomstgränser i sin kreditbedömning, men har som riktmärke att låntagaren ska ha cirka 5 000 kronor kvar i månaden efter kostnad för bostaden och det nya lånet. Banken har inga uppgifter om hur många som får avslag på sina ansökningar.

Kommunals förbundskassör Karl-Evert Oskarsson är kritisk mot den ”distansbedömning” som Nordea gör:

— Alla banker gör kreditbedömningar, och dem kan vi från fackligt håll inte påverka. Men däremot tycker vi att den som söker lån ska få träffa en banktjänsteman på sin ort, så att banken får en bättre bild av den som söker lånet. Nordea sköter allt på distans i Piteå, och kreditbedömningen blir trubbig. Det är säkert enkelt och rationellt för banken, men negativt för den som söker lån. De som har störst behov av att få låna blir inte tillräckligt rättvist och korrekt behandlade. Den här kritiken har jag framfört till Nordea.

Karl-Evert råder den som känner sig orättvist behandlad av Nordea att vända sig till bankens lokala kontor.

— Vill de inte hjälpa till kanske medlemmen ska välja Föreningssparbanken. Där ingår alltid lånerådgivning, ett samtal med banken lokalt.

Ursprungstanken med medlemslån var att medlemmar med små inkomster skulle kunna låna till viktiga saker, påpekar han. De skulle också kunna få hjälp att sanera kontokortsskulder och annat.

— Men det målet verkar avlägset, som det ser ut nu. 

Fotnot: Ulla heter egentligen något annat.