Hur kan jag jobba med det som jag gör?

Med en unge som ej säger ett ord.

Ibland kan jag tro att han inte alls hör,

men jag pratar om himmel och jord.

Då öppnas dörren jag får stiga på

i hans värld, där allt är perfekt.

På tröskeln kan jag på nåder få stå,

jag uppför mig tyst och korrekt.

Så kommer handen liten och tunn,

den känner på ansiktets form.

Då får jag blicken en leende mun,

sekunderna tar mig med storm.

Vips är han borta blicken blir tom,

och dörren är sluten igen.

Det gör inte något jag tillhör ju dem

som kan säga jag får va hans vän.

Inte kan jag väl jobba med annat än det

som berusar mig så starkt ibland.

Jag är språkrör, vän och en hjälpande hand

Till min vän från sitt hemliga land.