Jag hade stora förväntningar på Håkan Nessers nya roman ”och Picadilly Circus ligger inte i Kumla” (Albert Bonniers förlag).

Boken är en fristående fortsättning på ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” (1998), som fortfarande står sig som en av de större läsupplevelserna på senare år.

Och visst är det bra och underhållande. Även om den speciella stilen Nesser utvecklade i ”Kim Novak” förstås inte drabbar på samma sätt en andra gång.

Tonen är den samma, lite förnumstig, lättsam och återhållen. Romanens huvudperson, pojken, har ett annat namn och har blivit några år äldre. Vi befinner oss återigen i Närke.

Liksom i ”Kim Novak” spelar en mordgåta en stor roll.

Till skillnad från Van Veeteren-böckerna är det dock inte en kriminalroman.

Slutet i ”Picadilly Circus” är mer klargörande än i ”Kim Novak”. Här får man faktiskt veta lösningen på mordgåtan, vilket inte är så dumt.

Störst behållning har troligen de läsare som var med 1967 då berättelsen utspelar sig. Är det något Nesser inte saknar så är det sinnet för de tidstypiska detaljerna.

Rekommenderas för hängmattan i sommar.