lördag 26 maj 2012

Albumet Kelmti Horra är lika modernt som traditionellt. Genre: ett slags triphop med rötter i historien. Emel Mathlouthi, född i Tunis och bosatt i Frankrike, sjunger sitt liv och sitt land. Sångerna handlar om frihet och framtid; hennes och alla kvinnors, hennes och andra människors. ”Ya Tounes Ya Meskina” (”Poor Tunisia”, enligt CD-häftets engelska översättning) blev en kamp- ja, en ny nationalsång under den arabiska våren i Tunisien. Titelsången ”Kelmti Horra” (”My Word Is Free”) handlar om yttrandefrihet, vars och ens rätt att uttrycka sin åsikt. Hon har tre förebilder: Joan Baez (ingen presentation behövs), Fairuz (nog Libanons främsta sångerska) och Syster Marie Keyrouz (orientalkristen sångerska från Libanon). Hörs det? Kanske något men inte mycket. Emel Mathlouthi har sin egen röst. Hon sjunger så intensivt och så starkt, så melodiskt och så rytmiskt – allt! – att mitt hjärta smälter. Se länkar till videoklipp mm!

Bengt Eriksson

Läs alla veckans CD!

Det bör ha varit 1990 som jag första gången hörde amerikanen Harry Connick, Jr, då en bit över 20 år. Han sjöng med den exakt rätta balansen mellan rytmer och melodi så att populärsång blev jazz. Och hade förmågan att krypa in i en text och gestalta orden, uttrycka livet med sin sång. Jag utnämnde honom till ”den nye Frank Sinatra”. Det blev han inte. Och det var dumt gjort av mig. Frank Sinatra kan inte ersättas. Men fortfarande är Harry Connick – i mina öron – den främste av de yngre manliga jazzsångarna. Och mer än så. Connick kan sjunga både till storband och mindre jazzband. Han hämtar material ur ”The American Song Book” och gör egna låtar: jazz, pop och funk. Spelar piano med aningen av baktakt från hemstaden New Orleans. Dessutom skådespelare på bio och TV. På de album från 1989–2005 som samlats i den här miniboxen är det mest jazzsångaren Harry Connick som hörs. Han är alltså som bäst.

Bengt Eriksson

Provlyssna på Spotify, Youtube m m.
Länkar även till H.C. som julsångare!

Veckans CD
varje vecka!

När jag på Facebook uttryckte åsikten att George Harrison var en lika bra och personlig kompositör som Lennon-McCartney, då hände det som brukar hända. Protester! Istället utbröt det vanliga käbblet: Vem gjorde de bästa låtarna, John Lennon eller Paul McCartney? Fast vi har  blivit allt fler som hävdar att George Harrison var en nedtryckt Beatles-medlem som sällan fick visa vad han kunde. Efter Beatles blommade han upp som kompositör. Vilket framgår av det här albumet med demoinspelningar och tidiga tagningar av låtar som hamnade på hans soloplattor. Härligt att återhöra ”Run Of The Mill” – en akustisk folkpoplåt – och ”Awaiting On You All” – en lätt rockig gospel – utan allt ekooooo som Phil Spector gödslade med på albumet All Things Must Pass. I ”Woman, Don’t You Cry For Me” plockar Harrison folkbluesigt på akustisk gitarr. För en amatörgitarrist är  det extra kul att verkligen kunna höra hans udda gitarrackord och häftiga ackordbyten.

Bengt Eriksson

Inget på Spotify denna vecka,
men en massa fina YouTube-klipp!

Kolla in alla Veckans CD!

Philemon Arthur & The Dung har gjort come back. Noga räknat 41 år sen sist! Klicka fram till låten ”Hejsan Svejsan” på Hedningarnas nya album. Jovisst kan man höra Philemon Arthurs karaktäriska röst och The Dung är med och spelar. Inspelningen gjordes på samma sätt som när den hemlighetsfulla skånska duon spelade in sitt debutalbum. Inspelningsutrustning sändes ner till Skåne: då en rullbandspelare, idag en digital Zoom H2. ”Hejsan Svejsan”-inspelningen skedde dessutom i samma rum som debutinspelningarna 1971. Och sen skickades inspelningen upp till teknikern  Dag Lundquist som mixade ihop med Hedningarna. Förresten så låter Hedningarna numera – trots att instrumenten är traditionella (fiol) eller historiska fast nygjorda (som basmoraharpa och moraoud) – mer rock än folkmusik. Hedningarna har blivit grenar på samma musikträd som Träd, Gräs & Stenar, Dag Vag och – inte minst – Philemon Arthur & The Dung.

Bengt Eriksson

Hitta länkar till Spotify, YouTube
och inte minst en hemlig
intervju med Philemon Arthur &
The Dung!

I amerikanska konstitutionens andra tillägg stadgas att kongressen inte får stifta lagar som inskränker yttrandefriheten. Folket har rätt att samlas och kräva upprättelse för missförhållanden. Detta hänvisade folkmusikern Pete Seeger till när han 1955 skulle vittna inför Kommittén för oamerikanska aktiviteter. Han vägrade namnge organisationer och vänner. Följden blev att han svartlistades av TV-stationer och konsertarrangörer. Då åkte han istället runt i USA och framträdde på små lokala arrangemang. Som 1960 på Bowdoin College i Maine. Skolans radiostation bandade  konserten som dokumenterar Pete Seeger i bästa form. ”Den amerikanska folksångens grep”, som han kallats, blandar äldre och nyare, traditionella och egna sånger. Han fördjupar begreppet politisk sång genom att än vara agitatorisk, än sjunga vardagsfolkligt, än dra igång en allsång. Både proffsigt och avspänt. Och så fint han spelar tolvsträngad gitarr, vid sidan om banjon.

Bengt Eriksson

Hitta skivan på Spotify och kolla på
YouTube-klipp från Seegers karriär,
inklusive när han var för kontroversiell
för TV.

Upptäck tidigare Veckans CD!

Det finns en låst dörr i tunneln under Dalaplan (platsen i Malmö). Bakom den dörren har jag föreställt mig att Dalaplan (bandet från Malmö) har sin replokal. I en nätomröstning har nämnda gångtunnel, byggd 1963 och belysningen har inte setts över på 15 år, utnämnts till inte bara Malmös utan Sveriges ”läskigaste plats”. Förra EP:n med Dalaplan (bandet) pryddes av ett foto nerifrån tunneln vid Dalaplan (platsen). På nya EP:n finns ett foto av pissoaren på Dalaplan (alltså platsen). Tänk dig att du är i Malmö, det börjar skymma, ängsligt går du genom tunneln och fortsätter nerför Södra Förstadsgatan. Soundtracket till detta – upplevelsen, känslan, stämningen – framförs av bandet Dalaplan. Punk som på 70-talet, aktualiserad 2012. Schlagerklistriga melodier, ettrig elgitarr, funkig bas, sipprande klaviaturtoner och bastanta trummor. Texterna sjunger, ropar, skriker noteringar om att bo och leva vid Dalaplan (med omnejd).

Bengt Eriksson

Det kom en CD som ett gammeldags brev på posten.Avsändare: Fanny Kempe. Helt oväntat, senaste gången var så längesen som 1992. Så är också hennes sång och sånger: som från en annan tid. Nej, inte otidsenligt utan snarare evigt. Mest hennes egen akustiska gitarr som komp samt extratoner från Johan Norbergs dobro. Också tidigare har jag försökt sammanfatta Fanny Kempes sångpoesi. Inte så lätt. Hennes texter är inte undflyende men de söker sig fram för att hitta exakta ord. Innerst handlar det om det som är viktigast i livet: allas vårt behov av kärlek liksom allas vår svårighet att hantera saknaden. Hon sjunger med livet i varje ton och ord – ja, i varje bokstav och andetag – så ingen kan betvivla att erfarenheterna är hennes, samtidigt som de blir lyssnarens, våra gemensamma. Och vilken fröjd att höra en svensk sång- och vispoet som diktar och komponerar så väl att ord och toner följs åt som två kroppar. Så tätt intill.

Bengt Eriksson

Länkar till biografi, texter och recensioner.

Kolla in alla Veckans CD!

Vilken sorts hårdrock spelar Meshuggah? Diverse föreslagna benämningar: trash metal, death metal (fast då tycker jag att dark metal passar bättre), progressive metal och math metal. Det sista syftar på matematik: gitarriffen och trumrytmerna är så udda men ändå exakta att de måste ha räknats ut av något matematiskt snille. Men strunt i etiketterna! Det är styrkan och kraften, ihopsamlandet av ilska och aggressioner, som känns så befriande – ja, lugnande. Meshuggah kan spela både speed metal-snabbt och punk-tungt. Och hör den tajta mixningen av elgitarrer, bas och trummor! Jens Kidmans stönande growlsång blir som opera. Orden går inte att höra men man känner vad de handlar om. Musiken talar och den ljuger inte. Budskapet finns redan i det musikaliska uttrycket. När Tomas Haake, textskrivande trummis, någon enstaka gång får en fråga om texterna så kan han svara typ: ”Moderaternas nuvarande politik räcker till sju hundra texter.”

Bengt Eriksson

Utforska extramaterial i form av länkar
till Spotify, YouTube, intervjuer och den
pågående debatten ifall hårdrock är vänster
eller höger!

Kolla alla Veckans CD!

På omslaget är de unga: storasyster Monica och lillebror Palle. Bägge skulle bli musiker, två av Sveriges allra främsta. Den allmusikaliska Monica Dominique är min idol: pianist, organist, arrangör och även sångerska inom – ordagrant – alla genrer. Kontrabasisten Palle Danielsson är också genreöverskridande men med jazz som startpunkt. (Minns en gång, bör ha varit -69, när sångpoeten Turid Lundqvist gjorde sin första skiva och jag fick vara med, såg och hörde när Palle D la till bas i fel ordning, alltså i efterhand.) Togetherness är en lika enkel som mästerlig duo-platta med piano och bas. Jazziga, klassiska och populära melodier (av t ex Debussy, Cole Porter, Povel Ramel och Michel Legrand) som de hörbart älskar. Det låter sååå lekande lätt när de spelar ihop, pianot och basen växlar mellan melodi och komp. De vackra melodierna försvinner aldrig bort i improvisationer och ändå tolkas varje ton genom musikernas personligheter.

Bengt Eriksson

Se länkar till skivor och klipp
från hela syskonens karriär!
Kolla alla Veckans CD!

Spotify är som en gammal välsorterad skivaffär – fast digital. Vet inte hur många fynd jag gjorde genom att stå och bläddra bland skivorna i någon affär och plötsligt började ett omslag tala till mig, presentera sig. (Ännu längre tillbaks kunde man dessutom provlyssna.) Nu vet jag snart inte hur många för mig okända artister/grupper jag ”upptäckt” på Spotify genom att titta på omslag, klicka och lyssna. Senast: fransyskan Juliette Katz. Chanson, R&B och rock. Fast hon blandar inte genrer och stilar utan de lever, spelas och sjungs bredvid varann. Hon sjunger stilla och intensivt som en chansonnier men kan också ta i så att hon hade lanserats som den nya världssensationen – om Juliette Katz kommit från ett anglosaxiskt land. Nu har debutalbumet inte ens fysisk distribution i Sverige. Provlyssna själv på de tre första spåren: titellåten ”Tout va de travers”, ”Tout le monde” och ”Les yeux des mouches”. Och du är fast, du också.

Bengt Eriksson

Hitta länkar där Juliette Katz spelar och sjunger.
Läs alla tidigare Veckans CD!