Socialförsäkringsminister Ulf Kristerssons beslut att plötsligt sparka Irene Wennemo, sekreterare i socialförsäkringsutredningen, är faktiskt logiskt.

Utredningen har haft den otacksamma uppgiften att försöka ena partierna runt frågor om rättvisa och människosyn i socialförsäkringar och a-kassa.

Vanligtvis rör dessa frågor upp de mest infekterade debatter, och ingen blev förvånad när utredningstiden kraftigt förlängdes.

Trots det har utredningen, till stor del genom gemensam vilja från sekreteraren Irene Wennemo, med klara S-sympatier, och utredningens ordförande Gunnar Axén (M), nästan gjort det otänkbara: enat partier från vänster till höger om hur ett människovärdigt välfärdssystem ska se ut, med en ny grund till utformningen av a-kassan.

Att Gunnar Axéns partikamrater i regeringen då reagerar negativt är naturligt.

Den politiska baktanken när utredningen tillsattes var att alliansen ville driva igenom egna förändringar.

I stället har eftergifter krävts från alla läger.

Men nej, då lägger vi nog hellre locket på, verkar regeringen resonera och sparkar Irene Wennemo och skjuter därmed frågan ifrån sig inför valåret 2014.

När regeringen inte eftersträvar någon enighet får kampen fortsätta föras på den politiska arenan.