190 kabinanställda på SAS stämmer i dag sitt eget fackförbund, Unionen, för att ha förhandlat bort deras pensionspengar utan medgivande från de berörda.

När SAS hotades av konkurs hösten 2012 förhandlade företaget med facken i ett rasande tempo. För att rädda SAS gick facken med på en rad försämringar.

Kabinpersonalens fack, Unionen, accepterade bland annat att pensionsåldern höjdes från 60 till 65 år.  De pengar som genom åren hade lagts undan för att täcka pensionen mellan 60 och 65 år kunde då användas för att bekosta de anställdas ”vanliga” tjänstepension efter 65 års ålder. Denna så kallade omdisponering innebar en stor besparing för SAS.

Men de kabinanställda kände sig lurade. De hade avstått löneutrymme för att få gå i pension tidigare. För dem som hade arbetat länge på SAS handlade det om flera hundra tusen kronor per person som plötsligt drogs undan.

Som Arbetet berättade 2013 vände sig de anställda till advokatfirman Öberg & Associes för att stämma sitt eget fack, som de ansåg hade förhandlat bort medlemmarnas pensioner utan lov.

I dag, tisdag, har stämningen kommit in till Stockholms tingsrätt. I stämningen hävdar kabinpersonalen att Unionen har överträtt sin behörighet när man gav bort deras pensionsrättigheter.

– Vi vill få den här frågan prövad rättsligt, säger Michael Gärtner, en av de anställda bakom stämningen. Vi har svårt att tro att Unionen har rätt att fritt förfoga över våra intjänade pensionsrättigheter utan vårt uttryckliga medgivande.

– Det är inte rimligt att arbetstagare måste vända sig till advokat för att ta tillvara sina intjänade pensionsrättigheter, som det är en av fackets kärnuppgifter att både försvara och respektera, säger kabinpersonalens advokat Ulf Öberg i ett pressmeddelande.

Unionens chefsjurist Martin Wästfelt håller inte med om att Unionen skulle ha skänkt bort några pensionspengar.

– Medlemmarnas intjänade pensionspengar finns kvar. De som redan hade gått i förtida pensions berördes över huvud taget inte. Det som togs bort var rätten att gå i förtida pension i framtiden.

Martin Wästfelt påminner om den svåra situation SAS befann sig i. Konkurshotet var verkligt – utan en uppgörelse om besparingar hade jobben inte funnits kvar, anser han. Och Unionen undersökte att omdisponeringen av pensionspengarna var juridiskt tillåten.

– Frågan om pensionerna förankrades noga vid medlemsmöten och möten med klubbstyrelsen. Det var en oerhört omfattande dialog. Jag förstår att även en förändring av framtida rätt att gå i pension känns hård, men vi ansåg att vi landade rätt.