Det är lönsamt att driva privata företag i vård, skola och omsorg. Lönsamheten ligger klart över genomsnittet för privata företag i alla branscher.

– Det faktum att man kan göra så här goda vinster tyder på bristande tillsyn, anser Marta Szebehely, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet, och hänvisar till att Riksrevisionen kritiserade bristerna i statens och kommunernas kontroll i en rapport förra året.

83 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar gick till privata företag inom vård, skola och omsorg 2008. Det visar nya siffror från Statistiska centralbyrån (SCB).

Avkastningen på det totala kapitalet var 13 procent – mot 9 procent i hela näringslivet, med undantag för banker och finansinstitut.

– Vårt system bygger på tillit. Mina kollegor i Kanada, USA och Australien blir förvånade när får höra det. De anser att vinstsyftande företag borde hållas under uppsikt. Hittar företagen kryphål så utnyttjar de dem, säger Marta Szebehely.

Problemet är att politikerna glömde bort kontroll och tillsyn när de öppnade för privatiseringar 1992.

– De borde ha lagt in ett system för uppföljning. Det är statens ansvar att följa upp konsekvenserna av en reform, anser Marta Szebehely.

Lönsamheten var ännu högre 2007. Då var avkastningen på det totala kapitalet 17 procent bland privata företag inom vård, skola och omsorg – mot 10 procent i hela näringslivet.

Fyra av fem av de största privata företagen inom vård och omsorg ägs av riskkapitalbolag: Carema, Attendo Care, Capio och Aleris. SCB mäter avkastningen genom att dela vinsten efter finansiella intäkter med tillgångarna, men det är inte säkert hela sanningen står i årsredovisningen.

– Riskkapitalbolagen kan gå med mer vinst än vad som syns i årsredovisning. Det kan vara en förklaring till av avkastningen minskar, säger Marta Szebehely.

Drygt en miljon människor jobbar inom vård, skola och omsorg. Mer än hälften är kommunanställda. Fyra av fem är kvinnor.

160 000 jobbar i privata företag. Det är nästan fördubbling jämfört med år 2000.

De som går över från en kommun till ett privat företag blir av med sin yttrandefrihet.

Kommuner och landsting kan skriva in yttrandefriheten i avtalen med privata entreprenörer, men de privatanställda får ändå inte samma skydd som kommunanställda. Det som försvinner är meddelarskyddet, som förbjuder arbetsgivaren att försöka ta reda på vem som har talat med medierna.

Ofta skriver kommunpolitikerna inte in någonting om yttrandefrihet i avtalen med privata entreprenörer. Det händer att de anställda får skriva på papper om tystnadsplikt när de går över till en privat arbetsgivare.

Lennart Lundquist, professor i statsvetenskap vid Lunds universitet, har varnat för en demokratisk katastrof när allt färre vågar tala om missförhållanden i vård, skola och omsorg.

– Många politiker resonerar ungefär som folk gör mest: ”Vi lever i ett fritt land. Alla kan säga vad de vill.” Så är det inte – särskilt inte i arbetslivet. Den som kritiserar missförhållanden på arbetsplatsen blir straffad, säger Lennart Lundquist.

Han anser att politikerna tycker att det är viktigare att spara pengar än att försvara yttrandefriheten.

– Politikerna prioriterar inte yttrandefriheten. Ändå står det i våra grundlagar att yttrandefriheten är grunden för demokratin, säger Lennart Lundquist.