fredag 25 maj 2012

Victor Estby går på diskussionskväll i Husby och lär sig ett nytt, användbart ord.

Det finns normer och så finns det undantag. Medan normerna, som heteronormen, per definition tas för självklara hamnar ”undantagen”, som till exempel homosexualitet, desto oftare under lupp.

Som relationen mellan funktionsnedsättning och funktionsfullkomlighet. Det senare talar man väldigt sällan om. Förmodligen beror detta på att funktionsfullkomligheten, ännu mer än heterosexualiteten, ses som en icke-identitet.

"Den naturliga ordningen", som forskaren Robert McRuer uttryckt det, han har utvecklat en särskild cripteori (utifrån engelskans ord för krympling: ”cripple”) som problematiserar funktionshinder utifrån queerteorins fokus på normbrott och normalitet.

Just därför måste den synliggöras. Strävan efter funktionsfullkomlighet, sorteringssamhället, är vad som gör utvidgad fosterdiagnostik till ett många gånger självklart val. Och att livsdugliga foster med brister aborteras bort.

Personer med funktionsnedsättningar får ibland också frågan om de inte hellre varit hörande, seendes eller kunnat gå på sina egna ben, påpekar McRuer. Men att ställa en sådan fråga förutsätter att vi alla på förhand är överens om att funktionsfullkomliga positioner och perspektiv är att föredra och vad vi alla önskar.

Frågan den som hör, ser och kan gå egentligen ställer är: ”Skulle du inte egentligen vilja vara som jag?”

Ellen Albertsdóttir

Som kommentar till debatten om medias inblandning i politiken föreslår John Swedenmark motiastrategier istället för mediastrategier.

Ellen Albertsdóttir hittar årets ord i Storbritannien 2011, "squeezed", och sätter in det i en diskussion om vilken samhällsklass politiken vänder sig till. Ed Milliband, som lanserade uttrycket, ”ville att alla skulle tro att han pratade om dem”. Fotot föreställer John Prescott, som var först med att konstatera "Vi är alla medelklass nu".  Foto: AP/Kirsty Wigglesworth/Scanpix.

Ellen Albertsdóttir letar vidare bland ord som leder oss ut ur de gängse, destruktiva tankemönstren. Samlingen "ordlistan" börjar nu bli ganska stor, och har även flera bidragsgivare.

För att säkerställa att skola och barnomsorg håller tillräckligt hög kvalitet har en lärarlegitimation införts. Liksom för läkare, psykologer och sjuksköterskor har man kommit fram till att en specifik utbildning krävs för att göra ett fullgott arbete som pedagog. Bara legitimerade lärare ska hädanefter kunna få fasta jobb. Men somliga pedagoger är undantagna. Medan förskollärare, grundskollärare och ämneslärare omfattas av reformen lämnas fritidspedagogerna utanför. Nyckelordet är ”undervisning”. Bland de pedagoger som arbetar med skolbarn ska bara de som förmedlar mätbara faktakunskaper legitimeras. Att vara expert på större barns sociala samspel och arbeta med att kompensera dem som har otrygga eller stökiga hemförhållanden räknas inte.

Grupper på runt 60 barn är idag vardagsmat på fritids och det går i genomsnitt runt tjugo barn per fritidspedagog. År 1990 var den siffran åtta barn per pedagog. Omvandlingen av fritids från pedagogisk verksamhet till barnförvaring kan fortsätta eftersom inga reella krav på kvalitet i verksamheten ställs – och nu befästs fritids låga ställning med uteblivet legitimationskrav. I ett samhälle långt mycket mer intresserat av ekonomisk tillväxt än av mänsklig sådan behöver man inget bevis för sina omsorgskunskaper eftersom de inte har något värde.

Eva-Lotta Hultén

Ellen Albertsdóttir hittar ett nybildat ord som hjälpt innevånarna i en trakt som ödelagts av framsteget att få riktning i tillvaron.

Ellen Albertsdóttir vet att språket formar tanken och applicerar den insikten på ordet "klimatförändring", vars historia kan ledas tillbaka till PR-konsulten Frank Luntz.