På väg att bli folkkär. Under vintern har tv-tittarna varje fredag skrattat åt parproblemen hon gestaltar i Solsidan, tidigare år åt humorserien Mia och Klara.

Hon är stolt arbetarklass och har som överlevnadsstrategi att driva med sig själv. Komikern Mia Skäringer reser nu landet runt med sin självbiografiska föreställning Dyngkåt och hur helig som helst.

Den är det mest självutlämnande jag gjort. Hade den blivit en flopp hade jag fått gå med pappkasse över huvudet, säger Mia Skäringer.

Hon ber agenten fixa kaffe när vi träffas på Yllan i Kristianstad, en nöjeslokal som tidigare var textilfabrik.

En kvinna bredvid mig på showen senare på kvällen säger: ”Mia Skäringer är för mycket för karlar. De klarar inte henne.”

Men kvinnor älskar hennes sågning av supermorsor, martyrskap, husfridsknull och gillar när hon visar sin mage med hudbristningar. 90 procent i publiken är kvinnor.

Självförakt
I en av scenerna, hämtad från sitt eget rätt eländiga tonårsliv, ligger hon framstupa över badkarskanten och spyr på kompisens föräldrafria fest. In kommer en karl och ”ser en röv”, inte en ledsen tjej.

Mia Skäringer rör underlivet fram och tillbaka. Han våldtar henne men hon skriker inte neeej och försöker göra sig fri, hon hjälper honom hitta takten. Publiken gapskrattar.

– Så sårbar och så fylld av självförakt var jag att jag hjälpte honom att våldta mig, berättar hon själv om situationen.

Mössan är på under intervjun. Huvudet behöver hållas ihop. Hon tror smärtan beror på nackspärr. Turnélivet är slitigt och inte så glamoröst.

Speciell humor
Mia Skäringer kommer från Kristinehamn. Mamma är städerska och pappa var fabriksarbetare.

Hon har vuxit upp med en speciell humor – som hon tagit med sig. Utan föräldrarnas humor, och då speciellt pappans, hade inte humorserien Mia och Klara blivit den succé den blev.

– Jag har aldrig skämts över att jag är arbetarklass. I stället är jag stolt. Den har gett mig en bredd i det jag gör. Det finns något starkt i att inte få allt man pekar på. Jag har upplevt att till och med mjölken var slut i kylskåpet i slutet av månaden.

– Min mamma är städerska på sjukhus. När jag var liten tänkte jag ofta på att hon tydligen inte syntes. Att det inte fanns ens ett litet hej. Jag vet inte varför det ska vara så svårt att hälsa på en städerska.

Hon tror att det blir mindre intressant att hålla uppe en fasad när man inte har det så gott ställt.

– Då blir det mer att man skojar om sin situation. Man gör sig löjlig över sitt eget tillkortakommande. När jag var riktigt fet som ung gjorde jag narr av mig själv för att förekomma glåporden.

Alkoholproblem
Och den typen av humor gillar Mia Skäringer. Hennes föräldrar hade ofta attityden att ”här kommer tokiga familjen, och titta vad dumt och skraltigt allt är runt oss”.

– Min pappa hade stora alkoholproblem. Men han skämtade mycket, var rapp i käften och kunde sätta ord på det han kände. Och under allt skämtande och distanserande fanns en väldig värme.

– Det tycker jag är typiskt för humorn i arbetarklassen.

Men vad var det du hittade hos dig själv som tog dig ur självförakt, fetma, bulimi, anorexi, för mycket sprit, sexuella övergrepp?

– Jag ville bli skådespelare. Det bestämde jag redan när jag var fem år. Mina föräldrar lät mig börja hos ett amatörteatersällskap i Kristinehamn. Där spelade jag teater i 16 år.

– Min utbildning fick jag i livets skola och inte minst i amatörteatern. Jag kände att jag kunde få folk att skratta. Sådant upptäcker man tidigt.

I dag tänker hon att det nog var lika bra att det inte blev någon scenskola.

– Jag var så svag och jämförde mig med alla. På scenskolan kan det bli mycket jämförelsesjuka. Det räcker så bra med den som finns i branschen.

Tidigt började hon skriva dagbok och lärde sig då att sätta ord på sina känslor, något som varit avgörande. Nästan allt Mia Skäringer gjort har hon skrivit själv och tillsammans med Klara Zimmergren.

Hur vill du utvecklas och gå vidare som komiker och skådespelare?

– Jag vill ta tag i teaterbiten och i skådespeleriet. Jag vill gestalta andra än mig själv utifrån andras manus.

Mia Skäringer har varit öppen med det mesta i sitt liv, också med att hennes son har svårt att koncentrera sig och fått diagnoserna adhd och Aspergers syndrom.

– Jag berättade om det för att jag kände att det är synd att man inte pratar mer om sådana problem. Jag ville öppna upp. Egentligen tror jag inte på bokstavskombinationer utan på att det är samhället det är fel på.

– När någon sticker ut och inte följer den kollektiva massan måste det finns någon benämning att ta till. För att få hjälp måste det till en diagnos, det är så samhället ser ut i dag. Det var därför jag drev det.

Har du någon gång ångrat att du lämnat ut dig själv och ditt liv som du gjort?

– Nej. Men hade jag fått dåliga recensioner eller publiken inte kommit då hade det blivit en liten kris för Skäringer att ta sig igenom. Nu blev det gudskelov inte så.


FAKTA / Mia Skäringer

Ålder: 33 år.
Bakgrund: Estetisk linje på gymnasiet, ståuppare, radiopratare i Roll on, skapare av tv-serien Mia och Klara tillsammans med Klara Zimmergren. Kom i höstas med boken Dyngkåt och hur helig som helst.
Aktuell: Turné med showen Dyngkåt och hur helig som helst.  Nya avsnitt i höst av både Mia och Klara och TV4-serien Solsidan.
Längtar efter: ”Första långa semestern i mitt vuxenliv i sommar. Åker utomlands med mina barn.”