En av tre i LO-opinion får aldrig kompetensutveckling. Ytterligare en tredjedel får inte mer än en eller två dagar om året.

– Jag jobbar på ett tvätteri. För några år sedan fick vi lära oss att tvätta händerna på rätt sätt. Det känns inte så utvecklande, tycker Peter Bäckström, klubbordförande och operatör på Berendsens textilservice i Eskilstuna.

Nästan alla i LO-opinion har fackliga uppdrag. Många svarar att de får kompetensutveckling av facket – inte av arbetsgivaren.
Som Petra Wåhlstedt, studieledig barnskötare i Göteborg:

– När jag slutade arbeta fackligt hade jag blivit bortskämd med kompetensutvecking och personlig utveckling. Jag fick svårt att acceptera mina arbetsuppgifter. De var hämmande, tyckte jag.

– Så jag arbetade bara en kort period i barngrupp under andra halvan av 2002 när jag var gravid och en kortis under första halvåret 2004. Sedan började jag studera. Nu läser jag genusvetenskap.

Många berättar att facket vill ha mer kompetensutveckling – men motståndet är hårt. Börje Eriksson, sjukskriven skötare på Årstagården i Uppsala och arbetsplatsombud i Kommunal, får aldrig kompetensutveckling på jobbet.

– Sådant kostar för mycket. Ökad kompetens hos den anställde utgör en ekonomisk belastning för arbetsgivaren, eftersom en mer kompetent person kan förväntas kräva högre lön, resonerar han.

Nio av tio i LO-opinion ser inga eller bara små möjligheter att göra karriär i jobbet. En av tio ser stora karriärmöjligheter. Fyra av tio tror att deras jobb kommer att förändras under de närmaste åren. Drygt hälften tror att det blir små förändringar eller inga förändringar alls. Fem personer tror att deras jobb kommer att försvinna.