Integration angår alla, därför borde alla enga- ­gera sig. Det tycker Amanda Björkman som startat sajten Sveriges Resurser.

– För mig är integration en process där fler än en part anpassar sig och förändras, blir till en ny enhet. Inte att några ska få vara med som en bilaga till det ­svenska, säger Amanda Björkman.

Betoningen måste ligga på möten: mellan staten och nykomlingar, och mellan alla som bor i landet, anser hon.

Är personliga möten viktiga?

– Det är väl egentligen det enda som du och jag kan göra varje dag: förhålla oss till varand­ra. Som det ser ut i dag är det ofta en katastrof. Vi glömmer att vi är en del av det vi pratar om.

Hennes syfte med Sveriges Resurser är inte att sprida egna åsikter utan att lära sig mer och hålla liv i en öppen debatt. Idén fick hon hösten 2010 när Sverigedemokraterna tog plats i riksdagen. Hon blev glad åt kraften i den motreaktion som uppstod och ansåg att diskussionerna inte fick tystna.

Även om integration är ett problematiskt och stigmatiserande begrepp så väger ett annat faktum över, resonerar hon: För att lösa problem måste de formuleras.

Budgeten för sajten är studiemedlet. Lokalen en studentlägenhet i Midsommarkransen i södra Stockholm. Eller som den här dagen: ett hörn av fiket i samma stadsdel.

Amanda Björkman har läst statsvetenskap men gått vidare till ekonomistudier på Handelshögskolan i Stockholm. När hon är klar hoppas hon kunna arbeta med integration på heltid.

– Och med en budget i ryggen, säger hon.

I ett år har hon drivit sverigesresurser.se. Där inbjuds politiker, forskare, näringslivet och andra som arbetar med integrationsfrågor att delta i en debatt med allmänheten.

Just nu söks särskilt efter debattartiklar om regeringens aviserade medborgarskaps­utredning, liksom Sverigedemokraternas motion om att det bör vara olagligt att gömma flyktingar.

Hon vill att politiker från alla håll ska debattera, men hittills är folkpartister, med integrationsminister Erik Ullenhag som främsta namn, överrepresenterade. För att försöka väcka Socialdemokraterna i frågan skrev hon en debattartikel i Göteborgsposten förra veckan. Varför har Socialdemokraterna i tysthet avskaffat sin integrationspolitiska talesperson? undrar hon.

”Det skulle gå att hävda att en sådan är överflödig i en socialdemokratisk politik, där i stället talespersonerna för arbetsmarknad och skolfrågor hanterar de frågor som faktiskt berörs, utan att lägga på någon som helst etnisk dimension. Ett genomtänkt ställningstagande och en oppositionspolitik värd namnet. Men Socialdemokraternas avveckling av posten har i stället följts av tystnad”, skrev hon.

Hon tycker att folkpartisten Jasenko Selimovic har en poäng när han skriver på sajten att Sverige har två gränser: en in i landet och en in i arbetslivet.

– Det är viktigt att vi fokuserar på den andra gränsen, säger hon.

Det är ett sätt att dra diskussionen bort från där Sverigedemokraterna vill ha den. Det handlar inte om hur många som kommer hit, utan om att de som bor här har jobb.

Det handlar också om att ta reda på vad nyanlända vill göra, vad de vill bidra med till Sverige, anser hon.

Som ekonomistudent har hon slagits av vilken otrolig samhällsekonomisk utvecklingspotential som finns i frågan om integration.
­

– Det gäller verkligen att ta vara på den outnyttjade arbetskraft vi har, säger hon.